Maria Wiell: En annan vind

Någon enda gång kan vi få vara med om att det är helt vindstilla. Vattnet kring våra kuster ligger blankt, flaggor och fanor hänger stilla. Inte en enda vindfläkt känns mot kinden. Någon enda gång kan vi få vara med om det. Även vi som bor på solens och vindarnas ö.

Däremellan viner vinden fram mellan husknutarna. Vi stannar inomhus. Om det inte är alldeles nödvändigt att ge sig ut. Då hukar vi med huvudet mellan axlarna för att undkomma den värsta vinden. De kalla, regnpiskande vindarna.

Nästan aldrig vindstilla. Men inte alltid är vinden obehaglig. Ljumma vindar på våren, sommaren och tidig höst känns friska. Ger oss luft i lungorna. Då är det skönt att sträcka på sig, vända sig mot vinden och bli omsluten av det ljumma, sköna och uppfriskande.

Vinden är alltid närvarande på Öland. Likadant är det inne i oss, vinden är alltid närvarande. Våra tankar, våra känslor, ja hela vårt liv. Det är rörelse – rörelse som förändras lika hastigt som vinden som omsluter våra kroppar.

Det kan blåsa kallt och isande. Ibland kommer själva stormen och uppfyller oss, en storm som vi så gärna hade velat vara utan. En storm förstör och går inte att tygla. Inte heller den obarmhärtiga stormen som vi måste ta oss igenom när svårigheter av värsta slag möter oss.

Ibland förändras livet till det bättre och vi känner den ljumma vinden inombords. En lätt, ljummen vind som uppfyller oss och gör livet gott att leva. Det är inte lätt att veta vad som har hänt. Men den finns, den andra vinden.