Derbyhetsen: "Spelare fick drink över sig"

– Det kom väldigt plötsligt. Det var en träning som det blev något missförstånd och ingen ledare var där, då tog jag över och slängde ihop något. Sen vet jag inte om tjejerna snackade om det, för det gick några dagar och sedan ringde ordförande och frågade om jag ville bli tränare, berättar Emma Stark.

Hon tog över under försäsongen när Pontus Björk tackade för sig.

– Jag kände lite ”shit”, ska jag göra det helt själv. Men sedan, vad fan, det är bara att köra. Träningarna är inga problem, det är på matcherna jag vill ha någon som har överkoll för jag kommer spela och ha fullt sjå på plan.

Hon har tränat två pojklag och två flicklag i Borgholms IBK tidigare.

– Det är skitkul att få träna ett damlag. Den polletten trillade ner bara för några dagar sedan. Jag har tränat flickor och pojkar, men det här är något helt annat.

Det är inte bara på coachbänken det skett en rockad, en bärande kedja med Lizette och Matilda Byman Nilsson, Jonna Ploghed, Felicia Sannestam och Tilda Eriksson har försvunnit och flera nya spelare tillkommit.

– Det var ett stort frågetecken om vi skulle få ihop lag. Ena träningen är vi kanske sju och ena 16. Men det börjar arta sig och vi har fler krokar ute.

När Emma Stark spelade i BIBK för två år sedan hade hon den senaste damtränaren på Öland – Sofia Johansson.

– Jag vet inte om ”Fia” påverkat att jag också vågade ta steget. Men självklart, jag har messat henne och bett om tips nu. Jag har alltid varit kapten och var tränare för pojklag innan, så ledarrollen har funnits där länge.

Vad tror du det beror på, att du är ensam damtränare?

– Jag vet inte om det är att damerna inte får chansen eller inte vill ta den. Jag tänkte inte så mycket på att nu måste jag ta det här eftersom jag är ”dam”. Det var mest för att laget behövde det, säger Emma Stark.

– Det är tråkigt, roligt om det varit fler. Jag vet inte om styrelserna inte tror att vi tjejer fixar, att det liksom alltid varit på ett sätt. Eller om det beror mycket på att gamla herrtränare snurrar runt i föreningarna.

I fotbollen finns en damtränare på Öland – Sara Erlandsson. Hon gick och vann första året som coach. Lite press?

– Nja, jag vet inte hon hade ett helt nytt lag att pussla ihop?

Jo, det var ju det hon hade.

– Haha, okej, men det är svårt att säga så mycket nu med tanke på att det är så mycket olika folk på träningarna nu. Vi har inte satt ett mål för säsongen än.

Inte ens att ni ska vinna derbyna?

– Jo, visst, det är ju den där fejden med Mörbylånga. Jag är inte så insatt men de matcherna vill tjejerna ju vinna. Derby är alltid derby men det där gnabbet runt omkring är inte riktigt min stil men blir det är en extra triggfaktor för tjejerna, då får de tjata på hur mycket de vill.

Är det mycket?

– Förra året var det så att en annan trillade av stolen när de berättade att de fått drinkar kastade på sig på krogen och grejer. Vad fan liksom. Men hon hade ångrat sig och bett om ursäkt den Mörbyspelaren.

Så, du är beredd nu om du är ute nån gång, att en drink kan komma flygande…

– Ja du. Kommer de till mig och letar problem, får de skylla sig själva.

Vem är favorit i år då?

– Deras förutsättningar känns ju bättre inför säsongen. Men vi ska nog kunna vara storasyster i år med.

Förresten, är du Borgholmare eller SSG:are nu för tiden då?

– Modersklubb är alltid modersklubb. Jag har så bra minnen men det är ju ingen kvar där, alla bara övergav mig, haha. Men jag kommer försöka få den sammanhållningen och stämningen här i SSG.

Det var inget riktigt svar…

– Jag är både–och–are, haha. Nä, jag får väl säga att jag är SSG:are nu. Annars kanske jag inte får vara kvar efter den här artikeln.