Kvartsfinalsummering PAIF-cupen: Målvakt avgjorde rafflande förlängning

IFK Påryd debuterade i PAIF-cupsammanhang och gjorde definitivt inte bort sig. Laget gick vidare som näst bästa trea, men hade inte mycket att sätta emot när slutspelet startade. Emma Arvidssons GAIF var minst ett nummer för stort.

– Jag tycker vi har allt bollinnehav och skapar chanser. Nu lyckades vi sätta tre av dem också, så jag tycker det ser bra ut. Vi var det självklara bättre laget, säger tvåmålsskytten.

Namnen Emma Wahlberg inledde målskyttet. Sedan tog Emma Arvidsson vid med sina två första mål i turneringen.

– Jag har Tove (Fried) att tacka för mycket som gör sånt bra jobb innan. Det är lagets mål.

Ni verkar starka i dag?

– Ja, det är vi. Vi är ett bra lag och alla kämpar på.

Känns det som att ni kan gå hela vägen?

– Ja, det kan vi säkert. Vi får se, säger Emma Arvidsson.

*****

Andreas Prins styrde, ställde och gav febrilt instruktioner från sidan. Det hjälpte dock inte. Hans Team Södermöre lag 2 fick ge sig mot favoriten Färjestaden, som efter ett trögt gruppspel åtminstone fick målskyttet att lossna.

– Det är lite individuella misstag som gör det. Jag tycker ändå vi ligger rätt. Många lag vill upp och pressa dem, och visst, den här turneringen har man kanske kunnat göra det, för de har ju inte varit så jäkla bra. Men vi trodde på vårt spel. Tyvärr blev det ett skitmål för tidigt, säger Andreas Prins.

Elin Olofsson och Moa Westerlund blev tvåmålsskyttar. Däremellan satte Molly Ämtvall 3-0 via en fin soloprestation. Segern kan beskrivas som komfortabel.

– De är ju duktiga, men jag hade säkert kunna göra mycket annorlunda.

Färjestaden har inte imponerat hittills. Tror du att ni mötte slutsegraren nyss?

– De är ju starkast, så absolut, det tror jag. GAIF kanske kan hota dem, de har spelat fin fotboll. De har spelat bättre än Färjestaden hittills. Sedan ska vi göra allt vi kan med vårt förstalag för att slåss om en finalplats, säger Andreas Prins.

*****

RM:s andralag vann något överraskande grupp A och släppte dessutom inte in något mål på de tre gruppspelsmatcherna. I kvartsfinalen mot Mörbylånga stod man också emot bra. Therese Larsson träffade stolpen för Mörbylånga, som hade ett litet spelövertag matchen igenom.

– Vi kommer väl inte riktigt upp i samma tempo och spel som vi hade i gruppspelet. Jag tycker ändå vi gör det bra, det är ingen dålig match, säger RM-kaptenen Josefine Svenneheim.

Med bara drygt två minuter kvar fick RM-målvakten Fanny Håkansson och hennes lagkamrater uppleva ett insläppt mål för första gången den här dagen. Unga MGoIF-anfallaren Elin Hagström höll sig framme och placerade in bollen via stolpen.

Med tanke på tidpunkten trodde säkert många att det var avgörandet. RM:s Ottilia Johansson ville annorlunda och hann fixa förlängningsspel under den ordinarie matchavslutningen. Väl där så blev det till slut bara två utespelare kvar. Den spännande kampen vann rutinerade Mörbyduon Josefine Blad och Sara Erlandsson, där den sistnämnda slog in avgörandet.

RM 2 var ute.

– Vi har inte flytet med oss i den här matchen, kan man väl säga.

Ni bör ändå vara nöjda med er turnering?

– Jättenöjda, verkligen. Att hålla nollan igenom gruppspelet och gå obesegrade. Vi är supernöjda med spelet, säger Josefine Svenneheim.

*****

Lerkaka slog ur underläge på förhand mot erkänt starka Team Södermöre. När matchen väl drog i gång så var det här en fysisk fajt mellan två helt jämna lag. Båda gängen skapade heta chanser under ordinarie tid innan förlängningen väntade.

Där utvecklades drabbningen till turneringens mest underhållande match. När utespelarna skalats ner till två i varje lag så hade först Lerkaka dubbla stolpskott i jakten på ett avgörande. Sedan var det Team Södermöres tur att bli dubbelt nekade av målramen.

Södermöre-målvakten Fanny Martinsson kunde till slut bli matchhjältinna mot Stina Svedenås Lerkaka.

– Det gick inte hela vägen, det var två stolpar som hindrade oss. Det känns som att en sån här match kunnat sluta hur som helst, säger Svedenås.

Lerkakas duktiga offensiva kraft var en av två LIF-utespelare som fanns på planen ända till slutet. Hela hallen levde sig med i dramatiken där chanserna avlöste varandra, under tiden som samtliga inblandade spelare gick på knäna av trötthet. Det kändes som att förlängningen pågick i en evighet.

När var du så här trött senast?

– Ja, det är nog säkert närmare tio år sedan. Det var tufft. Mjölksyran kommer och man får bara försöka göra sina ryck på bästa möjliga ställen.

Kommentar om er turnering i stort?

– Jag tror nog att vi var lite underskattade det här året. Vi har mycket vilja och sådär, sen är inte alltid formen på topp och ingen av oss är ju egentligen aktiv. Vi gör det bästa av det och jag tycker vi ska vara nöjda med vad vi presterat i dag, säger Stina Svedenås.