Fanni skulle sluta - då hamnade hon i GAIF

Fanni Mattsson har lirat i Glömminge IF sedan 2015, sedermera GAIF. Hon är den snabba och tuffa vänsterback som gärna hänger med upp i anfallet. Men sällan får hon de stora rubrikerna.

– Jag är ganska liten. Så motståndarna underskattar mig styrkemässigt. Så jag vinner nog många närkamper på det, säger hon.

När ÖB-sporten först frågar Fanni om en intervju befinner hon sig i föräldrahemmet i Saxemara. För den som känner henne är det inte oväntat att hon föreslår ett snack över telefon.

– Jag är en väldigt social person som gillar att vara själv. Jag tycker det är jobbigt att ta sig någonstans och vara någonstans. Men jag älskar att sitta på Skype. Facetime och Skype låg mig nära hjärtat redan innan pandemin, förklarar hon när vi möts på Lunden veckan därpå.

Efter en tid i Bäckebo GoIF hade hon tänkt sluta med fotbollen. Men så blev det inte. Nu är hon inne på sin sjätte säsong i GAIF.

– Jag hade tröttnat på fotbollen och tänkte sluta. Men jag lärde känna Amanda (Ahlström) när hon spelade i Bäckebo under ett kort tag. Sen när hon bytte hit tänkte jag att jag kan ge det en chans till. Jag hade upplevt att de hade en bra lagsammanhållning och allt det där. Det är under åren i GAIF som jag har utvecklats som mest. Det kanske är lite konstigt, eftersom jag har varit här i vuxen ålder. Man får misslyckas här. Kritiken man får här kan man göra någonting av. Man pratar om det, säger Fanni som fyller 27 i år.

Ifjol slutade GAIF på en sjunde plats i division 2. Sedan dess har man tappat mittfältsmotorn Matilda Persson till Färjestaden samt duon Maria Karlsson och Caroline ”Totti” Järnesjö som har tagit mammaledigt från fotbollen.

– Vi har haft det lite kämpigt. Men vi har rätt ut det väldigt bra tillsammans. Vi har en otrolig bredd i den lilla trupp vi har.

Truppen må vara tunn. Men det är den tomma målvaktsposten som är mest kännbar.

– Det är väl något de flesta i laget tycker är jobbigt. För nu har en del blivit belastade med att de ställer upp. Och de gör ju det. Men man spelar för att man tycker det är kul. Men sånt här tar på energin. Vi märker ju det på hela vårt spel. När man inte kan spela in sig med en målvakt är man inte lika trygg med den som är längst bak.

Till träningarna brukar hunden Miley få följa med. De har tävlat ihop i rallydnad. Så hon har pli på sin sexåriga border collie. Men inte alltid.

– Jag tar ju med henne till träningarna just för att jag vill träna bort det där med bollar. Hon är så glad för fotbollar. Då kan det ju bli att hon skäller ganska mycket. Då får hon hålla på tills hon tröttnar. Jag frågar alla i laget om det är okej. Men ingen har sagt något än. Haha. Sen brukar jag själv sätta in henne i bilen för jag blir så trött på henne.

Ändå hårt att låta henne sitta här bredvid och suktas av alla bollar?

– Ja, det är tough love. Du har en sträng matte du, säger hon och tittar mot Miley.

Skulle du sig att du är lika hård på planen som du är med Miley?

– Nja, jo. Både och. Fast jag tar ju henne på mer allvar än vad jag gör med fotbollen.

I höst börjar hon sista året på Linnéuniversitet. I coronatider innebär det att hon pluggar hemifrån. Programmet Robinson har blivit lite utav hennes karantän-TV. Men hon radar upp flera skäl till varför hon inte skulle klara av livet på en öde ö.

– Jag hade inte klarat mig bra alls. Jag är väldigt kräsen med mat. Fast jag klarar mig ganska bra utan mat. Pepsi är däremot meningen med mitt liv. Så där blir det tufft, säger hon och jämför sig med några av årets deltagare:

– Jag är som Jani med colan. Sen är jag dålig förlorare, precis som Mattias. Jag önskar att jag vore mer som Kristove.

Hur hade det sociala funkat?

– Jag är inte särskilt konflikträdd. Det hade nog skickat ut mig. Jag tar diskussioner när jag vill det, när det egentligen inte behövs. Jag har ett behov av att uttrycka mina åsikter.

Man lever ganska tätt inpå varandra där. Hade du grejat det?

– Det hade nog inte varit några problem. Det hade man nog vant sig vid. Man kan ju gå undan en stund. Jag är inte helt ensamvarg.

Men hur går det att vara ensamvarg i ett fotbollslag?

– Nej, men på planen är det ”vi mot dem”. Där är det inte alls så. Då är det laget som gäller.

Miley eller Pepsi. Vad hade du tagit med dig till Robinson-ön?

– Oj, svårt. Får jag säga både och? Eller jag säger Miley! Det låter bättre. Haha.