Tröstesång
"Det sitter en pojke på månen och tittar nyfiket ner
Det sitter en pojke på månen, han sitter stilla och ler
För alla barn i världen han viskar ett trösterikt ord
För alla ensamma hjärtan, för alla barn på vår jord"
Så skrev och sjöng Rikard Wolf, en tröstesång till sig själv och många andra som kände sig ensamma, utstötta och utsatta.
Det finns alldeles för många nära och långt borta som känner sig ensamma. Som inte har någon som kan trösta och krama.
Och det finns de som har gott om människor runt omkring sig, som har många kontakter på Facebook, som har stora familjer. Men som ändå känner sig ensamma och behöver tröst.
Då sitter det en pojke på månen, stilla och ler och viskar ett trösterikt ord för alla ensamma hjärtan.
Det är Rikards ord. Giltiga för honom. Giltiga för alla andra som behöver tröst. För den som längtar efter någon att vända sig till som består. Någon som står ovanför alla våndor och stridigheter nära och långt borta.
En pojke på månen. Som står över prestige och missunnsamhet. Våld och övergrepp.
Någon som leende, tröstande och med oändlig kärlek vänder sig till alla barn i världen, unga och äldre. Vänder sig till alla ensamma hjärtan som längtar efter kärlek. Om så bara för en gång.
"Det sitter en pojke på månen och tittar nyfiket ner
Det sitter en pojke på månen, han sitter stilla och ler
Det sitter en pojke på månen, han sjunger stilla sin sång
Älska, älska för kärlek. Älska en endaste gång."
Ensamhet är inte att vara ensam. Det är att inte ha någon att längta till.
Norsk författare, 1870-1955
"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!
Dan Andersson
