Maria Wiell: ”Tillträde tillåtet”

Jag har ett tydligt minne som ligger mer än 50 år tillbaka i tiden. Jag var med min mamma till sta´n och i dörren in till en butik mötte vi en granne. En kvinna som jag tyckte mycket om. Men just den här dagen gick jag förbi henne, tittade inte upp och sa inte hej.

Jag kommer inte ihåg varför. Var jag ledsen? Var jag trött? Eller hade jag min koncentration riktad åt något annat håll?

Det jag däremot kommer ihåg var hennes kommentar. Den har följt mig i alla år.

– Maria, det är tillåtet att vara för sig själv ibland. Det är tillåtet, jag vet att du nästa gång ser mig i ögonen precis som vanligt och säger hej!

Ibland funderar jag på varför jag kommer ihåg den stunden så tydligt. Jag tror att det är för att hon tillät mig att vara för mig själv, i mina egna tankar, utan krav på att vara social, vänlig och tillmötesgående hela tiden. Tänk, vad klok hon var och vilka viktiga ord hon sa.

För visst är det så. Även om vi tycker om att möta människor, både dem vi känner väl, våra närmaste vänner, bekanta eller vem som helst som vi möter i livet. Även om det är så kan vi känna att ”nu vill jag vara för mig själv”. Det kan vara i mina egna tankar, hemma eller när jag går till butiken. Eller någon helt annanstans.

Då är det Tillträde förbjudet in i min personliga sfär. Jag tar inte kontakt med någon och jag tillåter inte någon annan att ta kontakt med mig.

Andra dagar, förmodligen de flesta, kan vi istället säga Tillträde tillåtet. När min blick söker din och din blick söker min. Vi möts till samtal, korta eller långa. Vi möts i skratt eller gråt. Snabba möten där det räcker med en blick och ett leende. Längre möten där livet delas på ett djupare sätt.

Vi behöver respektera varandra – oavsett om det är Tillträde förbjudet eller Tillträde tillåtet.