På vandring bland torpen i Slottsskogen

Om människorna som bodde på torpen berättade skogsvaktaren Christina Erlandsson vid en guidad vandring i söndags. Den inleddes på Kaffetorpet intill Solliden, idag en blomstrande kaférörelse som ägs av kung Carl XVI Gustaf.

Christinas berättelse började också med en kung: Gustav Vasa, som anlade Borgholms kungsgård. Kungsgårdarna – det finns tre kvar på Öland idag, förutom Borgholm även Horns kungsgård och Ottenby kungsgård – startades som produktionsanläggningar åt staten.

Här kunde man också testa nya grödor och nya maskiner. När Borgholms kungsgård var som störst täckte den en yta motsvarande 2 300 fotbollsplaner, från Tryggestad till Kalmarsund, från Badhusgatan i Borgholm till Borgehage.

På 1800-talet tyckte dåvarande arrendatorn Sellén att det vore en bra idé att ha torpare på kungsgårdens marker.

– Att vara torpare, det var att vara precis under småbönderna men över statarna, berättar Christina Erlandsson.

Torparna, varav många kom från Småland, fick en bit mark och fick göra dagsverken på kungsgården beroende på hur stor markbit de hade.

Där det idag är butik för en glashytta vid Kaffetorpet bodde torparen Olaus och hans fru Sofia. Han var slöjdare och gick varje dag till kungsgården för att jobba. I det lilla torpet rymdes även åtta barn, varav de flesta emigrerade till Amerika.

– Det här är det enda torpet som är kvar där man får gå in, säger Christina Erlandsson.

På gården fanns också en ladugård med en ko, en gris och fem höns – idag används det huset till försäljning av matprodukter.

Kaffetorpet har torpet hetat sedan 1894, då Sofia sålde kaffe till badgäster i Borgholm som upptäckt platsens skönhet. Ölands Kulturminnesförening ägde i många år kafferörelsen – som idag finns i ett annat hus av nyare modell – och sedan 1998 är det kungen som är ägare.

Längs promenaden i Slottsskogen fick deltagarna på guidningen veta mer om både Garderobstrappan och Helvetesbacken innan nästa stopp vid Lugnet.

– Här är min farfar född, berättar Christina Erlandsson.

idag finns bara husgrunder kvar men Christina berättade levande om framförallt sin farfarsfar, skomakaren August.

– Det var en envis gubbe med ett jäkla humör, berättar Christina Erlandsson.

I senare tid beboddes torpet bland annat av konstnären Erik Ewald.

Under vandringen hann Christina Erlandsson också berätta om Ekelin-torpet, som också är borta. Men Helge Johansson gjorde av målning av torpet som finns kvar i privat ägo, en målning som ger en bild av hur det såg ut här. Här fick deltagarna höra historien om skräddaren Magnus Ekelin och stenhuggaren Johan Ekelin, som lärde sig sitt yrke när han satt på fästning efter ett slagsmål...

Slutligen gick vandringen till det som idag kallas Grindstugan innanför Sollidens stängsel. Det är en byggnad av nyare sort men tidigare fanns här torpet Slakvik. Den torpare som bodde här arbetade med att köra ut öl från kungsgårdens eget bryggeri.