Över och förbi

Ett vattenfyllt dike som delar vandringsvägen. En hög stenmur som behöver forceras för att jag skall komma dit jag vill. Eller tankar som gör att jag inte orkar ta tag i det där som har väntat länge på att bli gjort.

Det finns så många hinder på vår väg. Såväl i tanke som i vår fysiska omgivning. Och återigen har vi egna val som vi kan och måste göra. Vill jag ta på storstövlarna och plumsa genom det vattenfyllda diket? Eller kan jag ta mig till bron och komma torrskodd över?

Stenmuren, en av de många på vår ö, kan jag klättra över den eller ta mig till stättan?

Och hur gör jag med de där tankarna som lurar mig till att inte orka ta tag i sånt som måste göras. Förresten – vad är måsten? Kan en ny tanke kanske ta plats – att en del av alla måsten inte är så nödvändiga att genomföra.

Det är också ett sätt att komma vidare. Att tänka på ett annat sätt.

Det är inte nödvändigt att genomföra alla måsten. Det kanske inte är nödvändigt att kliva över den där stenmuren – att gå längs med den och upptäcka andra saker kan vara lika meningsfulla.

Helgerna som hastigt närmar sig innebär traditioner, gemenskap, fest och mat. Och mycket som känns som måsten. Kanske för mycket. Då får vi sätta oss ner en liten stund och tänka igenom – finns det något som inte är sådär riktigt, riktigt nödvändigt att göra? Finns det måhända något alternativ?

Kanske räcker det med en eller två små saker som kan läggas undan eller göras på något annat sätt för att istället ge plats för det som så många av oss behöver.

Avslappning. Tid för vila. Tid för varandra.

Kanske också tid för den som inte har någon att dela helgerna med.