Krogliv och krögare i gångna tider - del 1

Men det var först när Borgholm började utvecklas som badort som "restauranglivet" tog fart. Inledningsvis handlade det om mindre pensionat som drevs av företagsamma borgholmsfruar, till exempel prostinnan Hanna Kjellbergs pensionat vid torget, Josefina Carlssons Café– och matservering på Södra Långgatan och Sofie Magnussons Kafé– och matservering på samma gata. Och den första lilla "badrestaurangen" drevs av en fru Christine Eneman och låg först i Rydströmska gården (Borgholms Stadsmuseum) och sedan i trädgården där posthuset senare byggdes.

Badortslivet blev alltmer omfattande och det av staden ägda Borgholms Värdshus, där krögaren A R Högstedt residerade var både trångt och sjabbigt, så dit var det inte läge att släppa in "fint folk".

Men 1882 fick Borgholm ett hotell med restaurant med lite klass. Några privatpersoner köpte in huvudbyggnaden till det gamla överstebostället Kronobäck utanför Mönsterås, plockade ner det och fraktade det över isen till Borgholm.

Här uppstod det som Hotell Victoria, och det för den tiden ett fashionabelt etablissemang.

"Detta nya och propert inredda hotell rekommenderar en särdeles god restauration samt präktiga rum för resande. Mat och dryckesvaror serveras å verandan varifrån man har härlig utsigt öfver sundet. Servering á la carte när som hels på dagen", kunde man läsa i en annons i Ölandsbladet.

Tidningen publicerade också följande recension av hotellet:

"Nya hotellet härstädes öppnade i går sin rörelse, som säkerligen hälsas med glädje och tillfredställelse, icke allenast av stadsborna själva utan även av resande och främlingar. I afseende på hotellets inredning synes mycken hänsyn vara tagen till nutidens anspråk på trevnad och bekvämlighet.

Vad serveringen beträffar har man hopp om att källarmästare Holm, som är en artig och tillmötesgående värd, kommer att tillhandahålla sina gäster goda varor och ferm uppassning. Att orda om ett humant och vänligt bemötande anse vi vara överflödigt, ty varje källarmästare som rätt förstår sin sak, vet även att tillmötesgå gästernas anspråk i det fallet."

Källarmästare Holm blev dock inte så långvarig på Hotell Victoria, som fått sitt namn efter Sveriges kronprinsessa och senare drottning. 1886 hade nästa innehavare en annons som kan liknas vid nutidens happy hour.

"Salta biten, en half öl och en snaps serveras i morgon söndag å Victoria kl 12 middagen. Högaktningsfullt John Carlsson."

Samma år fick staden ännu ett näringsställe, Stadsträdgårdens Restaurant. Stadsträdgården blev sedan omdöpt till Societetsparken och det var den gamla kurhusläkarens bostad som byggdes om och försågs med en präktig veranda.

Den första krögaren hette Fredrik Nilsén hade tidigare residerat på Gillet i Uppsala och Hasselbacken i Stockholm, samt ett år varit hovmästare på Operakällaren.

1890 fick han ordna en kungamiddag då Oscar II besökte Borgholm. Men det uppdraget hade sånär gått i stöpet sedan stadens styrande misstrodde Nilsén för hans förmåga att klara av uppdraget. Man vände sig istället till källarmästare Salomon Svanfelt från Uppsala, som då var badgäst i Borgholm.

När Nilsén fick höra detta förklarade han att ingen främmande källarmästare fick sätta sin fot på den restaurang han arrenderat. Dessutom hade han tidigare svarat för två kungamiddagar, för Carl XV i Uppsala och Oscar II i Örebro.

Nilsén fick alltså ordna middagen även i Borgholm, serveringsflickorna klädde han i de svenska färgerna och det hela blev så lyckat att kungen efteråt kom och tackade för god mat.

Jag hade visst några tjuvskjutna rapphöns som gick i dem, var Nilséns kommentar.

Hans efterträdare hette Salomon Svanfelt, som också var en duktig restaurangman, och gamla borgholmsbor har berättat att hans smörgåsbord nämndes med vördnad.

1898 öppnade så Badrestauranten, som blev badortens medelpunkt och här fick också Salomon Svanfelt förtroendet de första åren. Restauranten kunde härbärgera hela 700 matgäster, fördelade på två plan.

Och den här menyn visar vad matgästerna hade att välja bland den 19 juni 1899:

Smörgåsbordet stod alltid dukat och i övrigt kunde man erbjuda detta: Grönsoppa, sagosoppa och filmjölk. Varmrätterna bestod av stekt flundra Colbert, stekt ål med skarpsås, engelsk grytstek med sockerärter, sauterad kalvbringa med champinjoner, och lübsk skinka med spenat. Och till dessert hasselnötsglace, rabarber med grädde, eller krusbär med grädde.

Nöjeslivet i staden var vid sekelskiftet begränsat till så kallade sällskapsspektakel, soaréer, välgörenhetsbaler och musikunderhållning av mässingskapell. Den här annonsen i Ölandsbladet 1902 förkunnar dock ett minst sagt annorlunda nöje:

Jätteormar härstsädes! å Blåbandisternas lokal på marknadsdagen. Ormdrottningen miss Buusch, vilken på ett sätt som aldrig varit sett i Skandinavien, manövrerar med en samling levande, dresserade jätte– och giftormar. Dessa ormar äro komna direkt från sitt hemland. Försumma ej att göra ett besök! Entré 25 öre.

Samtidigt annonserade en Anna Karlson, som i flera år hållit spisning för badgäster, att hon även detta år rekommenderade sig "i badgästernas benägna hågkomst." Handlaren J W Thörnblad hade tagit hem nyrökt lax och iskällarelax och på Borgholms Kungsgård såldes slaktfeta höns och kycklingar.

Restaurant Höjden, som funnits vid Borgholms slott sedan 1882, och som varit en enklare servering, kunde 1912 meddela att frukostar, middagar och supéer serverades dagligen och att goda viner ständigt fanns på lager.

I Borgholm fanns flera mat– och logiställen; Pensionat Olai på Storgatan (som på 1950–talet blev turistbaren Solkatten) och senare Turisthotellet på Köpmangatan (nuvarande Pizzerian). På Storgatan låg också Café & Pensionat 65:an, som serverade kaffe, mat, te, chokolad och läskedrycker och hade propra resanderum. På Slottsgatan fanns Pensionat Gillestugan, med konditori och lunchrum och med egen konditor som kunde erbjuda gott, hembakat bröd. Och i Villa Strandbo (som revs när nya Strand Hotell byggdes) var de servering av kaffe och läskedrycker. Och inte att förglömma Pensionat Paradiset, som var i drift fram till mitten av 1970–talet.

1918 övertogs badortens anläggningar av direktör Albrekt Strid från Stockholm, som med det nybildade bolaget AB Borgholms Kurort och Hafsbad kom att driva anläggningen framgångsrikt under tio år.

Han började tidigt i restauranglivet och 20 år gammal hade han avancerat till hovmästare I flera år var han direktörens närmaste man på Hotell Kronprinsen i Stockholm och förestod även restaurangerna på Stockholmsutställningen 1909 och Olympiska spelen 1912. Dessutom drev han en restaurang i Dalarö under några år.

De tio åren i Albrekt Strids regi blev en riktig storhetstid för badorten.

– Jag vill inte klaga, ty enligt ingångna bulletiner lär det vara tomt överallt bland de mondäna badorterna på västkusten, likaså i Ronneby och Visby, förklarade direktören glatt i en intervju i Ölandsbladet sommaren 1922.

– Särskilt glädjande är den välvilliga stämning som numera råder mellan den borgholmska publiken och badanstalten, särskilt Badrestauranten.

Direktör Strids framgångar fortsatte och 1925 tog han också över Hotell Victoria, som redan 1906 döpt om till Hotell Borgholm (ej att förväxla med nuvarande Hotell Borgholm). Han införde också restaurangdansen och inte minst den i mångas öron så fördärvliga jazzmusiken.

Detta var en bidragande orsak till att ett skifte i publiken började märkas. De gamla badgästerna, som fram till nu angett takt och ton blev alltmer sällsynta och kom att ersättas av nya, ofta rika familjer med faiblesse för det mera utsvävande restauranglivet.

Rolf Nilsson