Kalmar Läns Hembygdsförbund höll välbesökt årsstämma i Föra
Det valdes ett presidium, som kom att bli helt öländskt med Eva Wahlgren som stämmoordförande, Lisbeth Lennartsson som vice sådan och Ann-Charlotte Magnusson som sekreterare.
Bisittare var Lisbeth Svensson, ordförande för länsförbundet, och hon uttryckte i sitt anförande sin glädje över den stora uppslutningen: ”inte ens Riksförbundet drar samman flera till sina stämmor”, sade hon. Antalet delegater från Öland var naturligtvis i minoritet. Förr i tiden var alla öns hembygdsföreningar automatiskt anslutna till länsförbundet, även sedan Ölands hembygdsförbund bildades för 70 år sedan. Men idag är det många som nöjer sig med att vara med i det ena eller det andra hembygdsförbundet, merparten av de öländska av naturliga skäl enbart i det öländska förbundet.
Men länets hembygdskonsulent, som anställs av länsförbundet, är till för alla medlemsföreningar i länet, framhöll Lisbeth Svensson. Och finansieringen av den tjänsten är länsförbundets stora dagsaktuella utmaning, särskilt som region- och rikspolitikerskrået inte är att lita på i kulturekonomiska sammanhang. Men inte ens på lilla Öland har ju lokalpolitikerna historiskt kunnat enas om Himmelsbergamuseets betydelse för hela ön och betydelsen av att hjälpa till med finansieringen.
Diskussionen – det behövde aldrig bli någon riktig debatt – kom att koncentrera sig till kommande, av allt att döma oundvikliga, höjningar av medlemsavgiften, som idag är 25 kronor per medlem, varav 13 till Riksförbundet och 12 till länsförbundet. Riksförbundet har aviserat en avsevärd höjning för 2026 att beslutas under den kommande riksstämman.
Flera talare förordade försiktiga och gradvisa höjningar i stället för plötsliga och höga sådana, och det var väl alla i teorin överens om. Styrelsen hade visserligen föreslaget oförändrade 12 kronor för år 2025, men stämman ansåg det bäst med en höjning redan då med fem kronor till 17, detta för att mildra stöten därefter kommande år. Hembygdsföreningarna i allmänhet har visserligen redan bestämt uttaxeringen för kommande år, men 5 kronor ansågs vara överkomliga.
Det konstaterades att medlemsavgifterna i länet varierade mellan 60 kronor om året och 200, och att de flesta medlemmar nog hade råd med en rimlig höjning, Det är nämligen medlemmarna som betalar, inte föreningarna, det betonades med skärpa under diskussionen. Styrelserna har felaktigt en tendens att anse att det är föreningspengar som går till dessa höjningar, inte medlemmarnas pengar.
En jämförelse med priset på en påse lördagsgodis förekom, om vi minns rätt. Höjningar i en- eller lågsiffriga krontal en gång om året kan anses vara bagatellartade för de enskilda medlemmarna jämfört med ett större eller mindre antal påsar lördagsgodis per år – om den respektlösa jämförelsen mellan kulturbevarande insatser och sockerberoende må tillåtas. Valen till förbundsfunktionärer genomfördes helt utan dramatik, omval i de flesta fall. Lisbeth Svensson, Ljungbyholm, valdes om som ordförande, liksom Lisbeth Lennartsson, Föra, som vice ordförande och Ann-Charlotte Magnusson, Räpplinga, som sekreterare förutom som redaktör för förbundets tidskrift Stenmuren. Den öländska representationen är som synes god.
Avslutningsvis skedde sedvanlig utdelning av utmärkelser. Till årets eldsjäl utsågs Kurt Lindblom, Algutsboda hembygdsförening. Bengt Bengtssson, känd på Öland inte minst för sina årliga framträdanden i Gärdlösa Prästgård tillsammans med en lokal förmåga under rubriken ”Ölandsbokens Dag”, fick ett specialinstiftat pris som årets i positiv mening originellaste någonting. Fyra diplom utdelades, ”förbundets finaste utmärkelse” enligt ordföranden. För Ölands del fick Åke Nilsson, Persnäs, mottaga ett sådant för sina insatser i Ölands Kvarnförening och alldeles särskilt för den stora holländarkvarnen i Sandvik, dokumenterat i TV för några veckor sedan. Till yttermera viss gick ett sådant diplom till undertecknad som därmed blev jävig i detta sammanhang och avslutar texten.
