Ingvarsson om barndomen i köpingen

Nils Ingvarsson föddes 1868 och bodde i Österlen med sin familj fram tills han var sju år. Då flyttade familjen från Skånes sydöstra hörn och kom istället att bosätta sig i Trollhättan som ligger mellan köpingen och Mörbylånga by.

Nils växte upp, gifte sig med Emma och paret fick tio barn och kom att bosätta sig i köpingen. Nils blev så småningom ortens ”allt-i-allo”. Förutom att han skötte pumpstationen såg han till att köpingens fotogenlyktor spred ljus under den mörka vintertiden. Likaså tände han de sjömärken som fanns nere vid hamnen. Senare fick han ännu en samhällsviktig uppgift genom att tjänstgöra som extra polis i samhället.

– När jag ser den här trästatyn på min farfar Nils så känner jag en stark samhörighet, säger Kent Ingvarsson som bara var ett år när farfadern gick bort.

Träskulpturen av Nils Ingvarsson är tillverkad av Ölandskonstnären Sven Svensson som under 1930–1940 talet valde ut och gestaltade människor från bygden som hade personligheter alla kände till.

Kent Ingvarsson är en tvättäkta Mörbylångabo. Han föddes i Köpingen år 1943 på ortens egna BB, son till Svea och Ture Ingvarsson. Det var nämligen så att på en av hörnfastigheterna intill torget låg förlossningsavdelningen. En märklig konstellation kan tyckas, för på första plan i byggnaden fanns Kalmar läns slakteri. På andra våningen fanns som sagt BB och på den tredje våningen bodde barnmorskan. I byggnaden intill bodde till råga på allt självaste hälsoinspektören. Även Kents fru Ketty är uppväxt i köpingen men är, som hon själv uttrycker sig ”inplanterad” som ung i släkten Ideström. Ideströmsläkten är främst kända för sitt repslageri. Det sägs att långt tillbaka ska Kent Ingvarssons farfarsfar Ingvar Persson ha byggt ett repslagarhjul till Ideström. Detta hjul finns än idag och bevaras av hembygdsgården.

Ketty och Kent gick deras första, respektive andra läsår tillsammans trots att det skiljer ett år mellan dem. Men kärleken skulle uppstå senare, vid en klassresa till Österrike 1960 när Ketty skulle sluta nian och Kent följde med som behjälplig. Paret förlovade sig fyra år senare och gjorde slag i saken med ett giftermål 1968. Tillsammans har de två söner, Per och Mats.

Innan barnen föddes hade Ketty hunnit utbilda sig och hon har arbetat som mellanstadielärare under sitt yrkesverksamma liv. Kent Ingvarsson utbildade sig på Kalmar handelsskola och har arbetat inom bankvärlden. Han har alltid haft ett politiskt intresse, med uppdrag i kommunstyrelsen 1976–78 för Moderaterna. Från 2008 var han även kommunalråd i Mörbylånga kommun, ett uppdrag som varade fram till 2014.

– Ditt arbete påminner lite om din farfar Nils, det finns likheter. Ni har båda alltid värnat om orten och arbetat för kommunen på olika vis, säger Ketty.

När paret drömmer sig tillbaka till uppväxten i Mörbylånga är det med positiva minnen och de konstaterar att den gemensamma faktorn i köpingen var idrott, särskilt fotbollen.

– Det idrottsintresse som bedrevs i Mörbylånga, drevs av Ingvarssons. Den som inte räckte till aktivt sett var istället ledare, säger Kent.

Hans starka intresse för fotboll har genomsyrat hans liv och i början av 60-talet var han med och spelade i Kalmar FF.

Uppväxten i köpingen har präglat paret på många vis. Det fanns ett starkt band mellan invånarna och samspelet generationer sinsemellan var unikt.

– Alla kände varandra på ett nära sätt. Ingenting saknades, man hade allt som kan tänkas behövas. Det var en oerhört tajt och fin gemenskap och det rådde en väldigt god sammanhållning. Kontakterna generationer emellan skedde på ett naturligt sätt, för alla kände ju alla.

På den tiden hade köpingen det mesta som kan tänkas behövas. Det sägs att goda ting är tre och i samhället fanns det vid den tidpunkten tre affärer, tre banker och tre bagerier. På torget där Café Söderbönor ligger idag fanns en bokhandel som var ortens samlingsplats dit alla gick för att höra historier.

– Det var en trappa upp, cirka tjugo meter lång och de historier som berättades där det var både sanna och osanna, säger Kent med ett varmt skratt och konstaterar att uppväxten var trygg och lugn.