Ditt ljus kommer
Det ligger en väntan i luften. Dag som natt lever vi mitt i den sedan flera månader tillbaka. Dag efter dag bara uppgivenhet, trötthet, mörker. Så annorlunda, så svårt att påverka.
Då är det gott att se Veckans Ögonblicksbild som Lennart Hanneberg har tagit. En bild som berättar om det som kommer, ja undret som fortgår utan att vi tänker på det. Utan att vi behöver göra något. Ljuset är på väg upp över horisonten. En tidig morgon väcks naturen till liv, liksom oss människor.
”Jag frågar inte efter meningen i fågelsången eller soluppgången en disig morgon. Det bara finns där och det är vackert.”
Mörkret kan vara oändligt, kännas totalt, som om det för alltid kommer att påverka allt och alla. Men soluppgången i Sandvik en tidig aprilmorgon bevisar något annat, något viktigt. Ditt ljus kommer. Förr än vi anar, innan vi är medvetna om det. Mörkret kan fortfarande dominera våra liv och omvärlden, men ljuset kommer.
Det får vi påminna varandra om. I tal, i sång, i poesi, i litteratur och genom det vi gör för varandra.
Ditt ljus kommer. Inte minst genom det vi gör för varandra.
Lilla vipmor
Soldis över alvarsheden.
Soldis över tuvig slätt.
Titta noga. Vipor reden
här sitt bo, de ligger tätt.
Nästan intill varje tuva trycker
liten dunig fågelkropp,
men vid minsta ljud den rycker
till och flyger opp.
När den upp i luften gungar
med ett ängslans skri till dig,
”rör ej ägg som snart blir ungar,
dessa ungar tillhör mig.”
Titta noga – vandra sakta
över hed på fåglar rik.
Gå här gärna men dej akta,
vipors ägg är marken lik.
Brungrönfläckig tuvan lyser
tidigt i den kalla vår.
Uti morgondimmans dis du fryser.
Mark är fuktig där du går.
Upp från luften spejar lilla
vipmor ängsligt på sitt bo.
Skall väl brungrönfläckig färg förvilla
blickar bort från äggen tro?
Skall hon snart små frusna ungar
värma få mot dunig kropp?
Skall hon snart se när de gungar
första gången vingligt opp?
Eller skall dem skonlöst krossa
tanklös mänska med sin fot,
och vipmor se hur rovdjur frossa
på hennes ägg och skövla bo´t?
Titta noga – vandra sakt
över hed på fåglar rik.
Gå här gärna men dig akta
vipors ägg är marken lik.
Annie Jonsson, Lindby (1950)
