Bara bättre
Någon gång drabbar det alla. Det svåra och tunga. Det kan ha många uttryck och påverkar oss på helt olika sätt. Ingen kan säga att det ena är värre än det andra.
Jag mötte en man som sa ”nu kan det bara bli bättre”. Den gången handlade det om något så enkelt och vardagligt som vädret, när vi nyss hade kommit in i vårmånaden mars efter en lång och kall vinter. De mörka månaderna ligger bakom. Nu kan det bara bli bättre, nu kommer den ljusa perioden, den varmare årstiden.
Andra gånger handlar det om något helt annat. Det som sårar, gör riktigt ont, får oss att må illa, bli arga och ledsna. Ibland utan att vi kan göra något åt det. Då blir magvärken allt värre.
Det värsta av allt kan vara att vara ensam mitt i det mörka. Att inte ha någon att prata med. Att inte ha någon som frågar. ”Hur är det?”
Ställs bara frågan kan svaret bli ”det kan bli bättre”. Orden rymmer en gnutta framtidstro, viljan att lägga det mörka bakom sig. Genom att formulera orden föds ett gryende hopp. Det kan bli bättre.
”Jag vill leva, jag vill hoppas, jag vill fröjdas vid allt skönt. När det våras, när det knoppas, livet lyser ungt och grönt.”N Beskow, författare och konstnär
Vårmånad
Sunnanhorisontens rand
djupnar i sin blånad
och kring skog och insjöstrand
solens blonda spånad
tätare sin ljusbrokad
mjukt och vänligt väver,
tänder glans kring vik och mad
och på björkens näver.
Snart skall vindens västansus
smeka hult och ängar,
pröva in sitt vårdagsbrus
mjukt på alla strängar:
längtans vårdkasglöd sig tänt
på vårt hjärtas äril,
väntande till tun och glänt
årets första fjäril.
Pelle Näver