Ambulanspersonal kunde inte nå Mona

Snart 83-åriga Mona Klingeteg bor ensam i en lägenhet på Storgatan i Färjestaden. För snart två veckor sedan drabbades hon av blindtarmsinflammation och fördes till länssjukhuset i Kalmar. Efter operation blev hon liggande på sjukhuset under några dagar, för att sedan skickas hem i mitten av förra veckan.

Efter omständigheterna mådde hon bra under det första dygnet i hemmet.

– Men på onsdag kväll började jag få yrsel. Jag lade mig ner, och försökte sedan resa mig. Men jag kunde inte stå på benen, säger Mona Klingeteg.

Klockan var omkring halv tio på kvällen när hon lyckades få tag i telefonen och ringa till SOS Alarm. Då fick hon beskedet att det inte fanns någon ambulans ledig, men att hon skulle vänta.

När ambulansen väl anlände hade klockan passerat 22.00, då alla portar i huset låses automatiskt. Ambulanspersonalen har inga nycklar till portarna och hade ingen möjlighet att ta sig in till Mona. Istället ringde de upp henne när de stod utanför.

– Jag kunde inte resa mig, så jag fick krypa ut ur lägenheten och fram till porten. Något så förnedrande vet jag inte om jag har upplevt i hela mitt liv, säger Mona.

Hon bor ensam i lägenheten, liksom flera av hennes grannar.

– Vi är många här som har det så. Bara på min våning är vi tre ensamstående personer, och jag vet att det finns fler i de andra husen, säger hon och tillägger:

– Man blir rent förskräckt när man blir utelämnad på det viset. Jag var sjuk och inlåst. Jag förstår inte hur de tänker, säger hon och syftar på hyresvärden Mörbylånga bostads AB.

Hon är orolig för om något liknande händer en annan gång, och hon inte kan ta sig ut till porten. Att en av sönerna bor på norra Öland, spelar ingen roll menar hon.

– Min son i Mellösa skulle kunna komma, men jag kan ju vara både död och slut innan han kommer hit.

Helst av allt skulle hon vilja att dörrarna förses med kodlås.

– Det är enda möjligheten. Att dela ut nycklar tror jag inte på. Det gick förr, men samhället är inte så längre.

Vetskapen om att räddningspersonal kan ta sig in i huset, är en viktig trygghet enligt Mona. Det ger henne dessutom möjligheten att bo kvar i sin egen lägenhet så länge som möjligt.

– Jag vill bo själv, och man försöker klara sig själv så länge man kan.