Alexander Jensen: Alexander Jensen: ”Bröllopsfirandet kan bli både dyrt och farligt”
I söndags var det dags för vår första bröllopsdag. Varken jag eller min fru är uppväxta med att bröllopsdagen firas grandiost. Mina föräldrar firar genom tårta och att ge små presenter till varandra. Min frus föräldrar har gratulerat varandra på morgonen och sedan ätit en bättre middag på kvällen. Sedan finns det betydligt mer påkostade varianter. Jag har hört om folk som åker iväg på långväga resor och köper betydligt dyrare presenter till varandra. En del anordnar även stora fester.
Var ska man lägga ribban för firandet? Räcker det med en lite lyxigare middag eller ska varje bröllopsdag firas som om det vore guldbröllop? Det har vi funderat på de senaste veckorna.
För att få lite mer kött på benen började jag googla. Finns det någon trevlig tradition värd att ta fasta på och föra vidare?
Enligt några sajter började vi i Sverige fira årsdagen av bröllopet på 1700-talet. En tidig tradition var att årligen besöka kyrkan och fira dagen genom att förnya sina löften. Det kunde jag känna var lite onödigt redan efter ett år och dessutom finns det risk att det i längden blir tjatigt.
Men jag läste vidare och tydligen är det en vanlig tradition att ge varandra presenter i det material som har blivit bröllopsdagens namn.
Efter ett år är det bomullsbröllop och då ska man ge en present baserat på detta till varandra. Det nappade jag på.
Det kändes som en rolig idé med ett tema på presenterna. En spännande utmaning som skulle kunna bli uppskattat. Så länge man inte får hjärnsläpp och köper bomullstops.
Jag läste vidare och blev inspirerad. Papper, läder, blomster, trä, socker, ylle och gummi. Det skulle kunna bli många spännande presenter.
Efter en stunds vidare läsning avtog dock entusiasmen för jag insåg att om vi skulle börja med den här traditionen skulle vi inte kunna vara gifta i mer än 40 år. Eller så skulle jag behöva sadla om till inbrottstjuv, alternativt hamna i Lyxfällan och bli till åtlöje inför hela svenska folket.
För ju längre man är gifta desto dyrare presenter blir det. Vid 40 år är det rubinbröllop, vid 45 år är safirbröllop och sedan blir det dags för både smaragder och diamanter.
Dessutom verkade det bättre för hälsan att låta bli. För efter 47 år är det kvicksilverbröllop och blir inte det den sista dagen i livet så lär strålningen vid det radioaktiva uranbröllopet bli det några år senare.
Nej, jag lade ner idén.
Det skulle bli alldeles för dyrt och farligt.
Hur firade vi vår bröllopsdag då?
Det blev inga presenter den här gången, istället åkte vi på en utflykt till Äleklinta, där vi hade picknick. Innan hemfärden tog vi en tur på Kustvägen. Det låter kanske klent men det blev en väldigt trevlig dag med god mat, fin utsikt och trevligt sällskap.
Andra krönikor:
