Ledare: ”De som överlevde, de som hörde skriken, kommer aldrig glömma”

Jag minns själv paniken när larmet kom. Familj nedmejad vid stugområdet i Möllstorp - ”herre gud i himlen, var är min egna familj?”

Precis där mormor bor, där jag och hustrun brukar cykla med våra barn till badplatsen intill Ölandsbron. Det finns inte en enda familj i Färjestaden som inte skakade till i grundvallarna den där eftermiddagen.

För det kunde varit vilken familj som helst.

Polisförhören är en tragedi att höra och läsa om. Den ensamme 57-årige mannen från Nybro som får en inbjudan till en gammal bekant med hus i Möllstorp. Man förstår att det betyder mycket för 57-åringen.

Allt står inte rätt till. Och det vet 57-åringen. Han hade ett uppehåll i bilkörningen i fyra år. Från jobbet i Smedby till hemmet i Nybro drabbades mannen nämligen av synrubbningar och koncentrationssvårigheter, varför han tvingades stanna bilen tolv gånger.

Sedan dess har 57-åringen varit sjukpensionär på grund av ångest och stressproblematik. Efter olyckan i Möllstorp har läkare diagnotiserat honom med epilepsi.

Det är försvarets linje. Att 57-åringen drabbats av en av sina återkommande ”frånvaroattacker” med anledning av epilepsin. Försvaret lär kalla polis och sjukpersonal som vittnen, vilka beskriver hur mannen i samband med undersökningar på sjukhuset just efter dödsolyckan drabbades av en attack inför deras ögon.

Det är det som tingsrätten framför allt ska avgöra. Har olyckan varit orsakad av sjukdom och har mannen själv varit medveten om sina symptomer, som borde hindrat honom från att köra bil?

Att bilen framförts i galet hög hastighet bevisas av både teknisk bevisning och många vittnen.

Å ena sidan säger föraren i förhör att allt blev svart, att han inte har några minnesbilder. Å andra sidan berättar vittnen om hur mannen direkt efter olyckan försöker säga något tillrättalagt som; ”jag körde bara i 30, jag körde bara i 30!”

Men framför allt, vilket ansvar bär en person som vet att stress skapar anfall, bland annat under bilkörning, när denne ändå sätter sig bakom ratten?

Det är inget givet mål på förhand. Generellt brukar tingsrätten ha något slags finger i vädret för vad som anses vara rätt domslut, medan hovrätten vanligtvis är strikt osentimentala i sina lagtolkningar. Det får inte finnas några tvivel.

I det här målet skulle det kunna innebär att 57-åringen både var medveten om att han inte borde köra bil, men ändå körde och det utan hänsyn till trafikregler - och döms i tingsrätten.

Men att mannen drabbats av epilepsianfall som han inte kunde förutse - och frias i hovrätten.