Ledare: ”Billig väglösning blir dyr för ölänningarna!”
Viktigast förstås är hur de bofasta upplever värdesättningen av dem. Eller snarare hur de INTE värdesätts, utan pådyvlas den enklaste av varianter.
För den som har möjlighet att ögna igenom sociala forum för cyklister och motorcyklister förstår också att Öland tappar rejält i attraktionskraft med tankbeläggning i kombination med krossat grus.
”Vill bara utfärda en varning för de öländska vägarna”, heter en av de längsta trådarna i ett av Sveriges mest lästa cykelforum. Här delar cyklister och motorcyklister med sig av erfarenheter och rekommendationen är att undvika de öländska sträckorna som belagts med så kallad tankbeläggning.
Det finns flera vägar på Öland som under försommaren fått tankbeläggning på Öland. Resultatet har varit sämst på sydöstra Öland. Att göra arbetet i högsommarvärme och skördetid var inte bra, inte bra alls.
21 augusti skulle Ironman ha rullat runt södra Öland. För det reklamvärdet betalar Mörbylånga kommun 350 000 kronor per år, vilket ger en totalsumma på 1 750 000 kronor under fem år.
Nu blir det inget Ironman i år på grund av pandemin. Det hade det inte blivit ett normalt år heller, för du släpper inte ut cyklar för ett par hundratusen i grus-rasslet på sydöstra Öland.
”Nu syns djupa spår i vägbeläggningen där många ton tunga lantbruksfordonen svängt på och av landsvägen. Tankbeläggningen med krossat grus klarar helt enkelt inte den tinga belastningen från jordbrukets maskiner.”Peter Boström
Märkligt kan tyckas att Trafikverket så totalt missbedömt den öländska trafiken. Ja, det är inte numerärt lika mycket trafikanter på östra landsvägen som den västra. Men den tunga trafiken?
Trafikverket säger att vägen kommer att ”sätta sig” och att beläggningen är ”självläkande”. Där är inte Trafikverket och ölänningarna helt överens, milt uttryckt.
Nu syns djupa spår i vägbeläggningen där många ton tunga lantbruksfordonen svängt på och av landsvägen. Tankbeläggningen med krossat grus klarar helt enkelt inte den tunga belastningen från jordbrukets maskiner.
Vi ser andra vägsträckor på ön som fått samma beläggning där visserligen vägytorna tryckts ned efter ett par månader, men där vi bara ett par år senare har sprickor och hålor i vägytan. Den som vill se exempel kan titta på de så kallade tvärsvägarna. Vägen mellan Färjestaden och Gårdby fick ny beläggning för sju år sedan och redan är sprickorna och hålorna där.
Det blir till att laga och lappa. Igen.
