Jag har alltid varit fascinerad av Schlagerfestivalen som den kallades en gång i tiden och även Eurovisionfinalen. Okej, jag är en mellonörd ut i fingerspetsarna och skäms inte för det.

Jag har faktiskt en Spotifylista enbart med låtar från Eurovisionfinalen 1983. Det ni!

När jag var yngre var det verkligen inte ”coolt” eller okej att gilla Melodifestivalen, men när Christer Björkman började turnera landet runt med deltävlingar fick det en lyft och det blev mer rumsrent att gilla Mello.

Jag kunde komma ut ur Mellogarderoben.

Men det är fortfarande många som inte vågar erkänna att de tittar. Nä, jag har inte sett en sekund av det. Äh, bara erkänn att du älskar det, man behöver inte spela tuff.

Man brukar ju säga att man får sanningen av barn och idioter och barn gillar ju onekligen Mello. Kanske hör jag till den senare kategorin då...

Kvällens final då? Ja, ett står klart, det blir en kvinnlig vinnare.

Cornelia Jakobs har seglat upp som storfavorit hos oddssättare med sin ”Hold me closer” och det är en habil låt om än lite för trist för min smak. Jag sätter två mer fartfulla damer före i min egen lista.

Klara Hammarström med ”Run to the hills” är bra och kan ha chans att ta hem det hela trots att Klara verkar vara cementerad vid scengolvet under uppträdandet.

Nej, min favorit är Cazzi Opeias ”I can´t get enough”, även om jag tyvärr inte verkar ha resten av Sverige på min sida där. Cazzi Opeias Ava Maxdoftande låt är en hit och det märks att hon kan det där med att skriva musik. Även om hennes röst inte höll direkt världsklass i semifinalen.

Moa Carlebecker som är hennes riktiga namn har en spännande stamtavla som man skulle säga på hästspråk. Hennes styvfar är OS-skytten Ragnar Skanåker, hon är systerdotter till Tomas ”Häjkån Bäjkån” Forsell och kusin till Gry Forsell. Carlebecker är dessutom en framgångsrik låtskrivare i K-popvärlden.

Anders Bagge kan möjligen vara med och utmana även om "Bigger than the universe" ger en fadd smak av överdrivet sockerintag. Väldigt mycket söta hoppande djur och skön natur. Men Bagge kan nog får en del ”sympatiröster” för sin scenskräck.

En låt som jag vid första lyssningen avfärdade som trams är Medinas "In i dimman". Men den har växt på mig. Smart drag att nypa hela känslan i grymma ”Bella Ciao” från spanska tv-serien La Casa de Papel.