När Sverige svek Norge

Motsättningar i norsk-svenskt samarbete 1940-1945. Det svenska sveket är i mitt tycke en väl drastisk titel på boken även om den presenterar åtskilliga exempel. Författaren framhåller att han strävar efter objektivitet och vill vara nyanserad. Han har helt rätt, när han påpekar att historieskrivningen efter kriget lagt tyngdpunkten på Sveriges stöd åt vårt broderland och tonat ner sådant, som med rätta kan anses svekfullt. Vad som är fullt klart är att Sveriges samlingsregering under Per-Albin Hansson hade som främsta mål var att till varje pris hålla Sverige utanför kriget. I detta syfte gjorde Sverige ett antal oetiska eftergifter, som främst drabbade Norge. Författaren jämför med Sveriges omfattande stöd till Finland under Vinterkriget och den omfattande svenska räddningsinsatsen av danska judar hösten 1943. Det första betydande sveket inträffade redan första dagen efter Tysklands blixtanfall 9 april 1940, när den norska kungafamiljen ville ta sig över till säkerhet i Sverige utan att interneras. Sverige vägrade. Kung Håkon förlät aldrig Gustaf V. De två träffades aldrig mer. Sverige sålde järnmalm och kullager till Tyskland under större delen av kriget och tillät tysk transittrafik på svenska järnvägar. Sverige tillät också teletrafik via kabel genom Sverige till Norge, men det utnyttjade Sverige. Mycket var krypterat, men det avlyssnades och spelades in. Efter två veckor hade matematikprofessorn Arne Beurling i Uppsala knäckt ”Geheimschreiberkoden”. I cirka två års tid kunde vi i realtid läsa den tyska hemliga telegramtrafiken, tills Tyskland ändrade koden. Sverige hade underrättelseutbyte med Tyskland och utvisade norska judar och motståndsmän som flytt till Sverige. Sedan krigslyckan vänt 1943 skärpte Sverige tonen mot Tyskland och hjälpte Norge i större utsträckning. Humintär hjälp till norska folket hade pågått hela kriget, men nu inrättades i Sverige hemliga utbildningsläger för norska polistrupper. Det var i själva verket infanteriförband. Att Sverige lät ett norskt transportflygförband under befäl av den norsk-amerikanske flygöversten Berndt Balcken basas på F21 i Luleå under sista krigsåret var allt annat än svensk mot Norge, men det nämns inte i boken. Att Sveriges prioriterade mål var att hålla sig utanför kriget är fullt klart. För den skull offrades solidariteten med Norge. Boken ger en nyttig komplettering till den historieskrivning vi känner.

Mats Garme