100 år sedan bion kom till Borgholm
Visserligen hade här förekommit sporadisk filmvisning tidigare, ofta i samband med marknader, cirkusar, varietéer och andra festiviteter, för på denna tiden betraktades filmförevisningar som ett marknadsgyckel. Glada entusiaster reste runt på landsbygden med en packe filmer, filmduk, projektor och tält, som de satte upp där det fanns folk som var villiga att betala en entrébiljett. När säsongen var slut, köpte de en ny uppsättning filmer och drog ut på ny turné.
Men just denna dag är starten för stadigvarande filmvisning i fast lokal i Borgholm. Mannen bakom detta var Borgholms store filmentusiast Einar Andersson, allas vår "Farbror Einar".
I en av de fåtaliga tidningsintervjuer han beviljade för Ölandsbladet berättade han bakgrunden:
– Jag fick idén under en mobiliseringsresa mellan Hultsfred och Ronneby utav en kalmarbo som var barberare, han hette Olsson. "Nu kör de bio så mycket", sa han, "så ni kan väl själva starta en i Borgholm. Om du bygger och gör i ordning en så kan jag skaffa film", sa han. Då tänkte jag, kan du skaffa film så kan väl jag skaffa film också. Och därför blev det så att jag tog hand om det där själv helt och hållet.
Detta resulterade i att han själv satte ihop ett gediget premiärprogram som presenterades i annons 8 december 1917. Filmerna visades i godtemplarlokalen som kallades Viktoria-Teatern. Först visades en Svensk veckorevy, vilken vecka den åsyftar framgår inte, men förhoppningsvis något som hänt senaste månaderna. Sådana veckorevyer var alltid uppskattade, för det var ju enda sättet för gemene man att få se kungligheter och andra potentater på bild. Därefter bjöds det på en naturfilm från Slottet Chantilly, som ligger strax utanför Paris och hade strategisk betydelse under första världskriget. Så en komedi med titeln Jerrys kassaskrin, som jag inte funnit någon som helst information om. Huvudattraktionen Midnattsskeppet är däremot ganska väldokumenterad. Detta var den 9:e av totalt 27 tyska filmer som gjordes om detektiven Stuart Webbs under åren 1914-30. Berlin var ju på den tiden ett centrum för filmproduktionen i Europa. Till och med Alfred Hitchcock åkte dit och filmade sina två första verk (The pleasure garden & The mountain eagle) i mitten av 20-talet.
Jag misstänker att det redan från början var Margareta Eriksson som svarade för pianounderhållningen. Maggan var ju känd som stadens pianofröken som även förestod "Krutan", det vill säga. krutbutiken vid Tullgatan. Huset finns fortfarande kvar och inrymmer idag ett B&B med samma namn.
Vem var då denne Einar Andersson som orädd vågade ge sig in i biografbranschen?
Einar Andersson var en välkänd affärsman i Borgholm. Tillsammans med sin hustru Hildur drev han speceri-, glas- och porslinsaffär på Storgatan 17, där Handelsbankens kontor ligger idag. Men han föddes 1883 under enkla förhållanden i en torparstuga som hette Ängen och tillhörde Borgholms Kungsgård, belägen 100 meter söder om ladugården, i närheten av de nuvarande fiskedammarna. Han farfar Anders Peter Larsson var ladugårdsfogde på Kungsgården och hans far, Anders Edvard Andersson, gick till sjöss under namnet Gök och dog i Australien 1920. Modern hette Ida Andersson.
Einar började sin karriär som springschas, men redan 1906, 23 år gammal, kunde han öppna sin egna affär på Södra Långgatan 18. Huset finns kvar än idag.
Året efter gifte han sig med Hildur, dotter till Mathilda & Alfred Peterson. Alfred hade varit handelsman i Borgholm, men var avliden sedan några år (var det månne i hans affär som Einar schasade?). Hildur hade ärvt tomten i hörnet Västra Kyrkogatan – Södra Långgatan, kvarteret bredvid Einars affär, med hus från 1880 där man valde att bo (samma som finns än idag som Galleri Svalan). På tomten fanns en del obebyggd mark, som skulle visa sig komma till god användning längre fram.
Efter premiären 8 december 1917 kom nästa föreställning redan veckan eftr. Förutom annons i Ölandsbladet fanns där även en notis i Borgholm-spalten enligt följande:
Victoria-teatern
i godtemplarsalen ger på torsdag och fredag föreställningar efter nytt program, som upptager intressanta krigsbilder, lustspel samt ett skådespel, Samhällsgiftet, i fyra akter. Sistnämnda film är inspelad af Italiens främsta skådespelare och utgör en verkligen intressant och gripande bildserie. Hufvudrollen utföres af diva Vallentina Bruccaelli. Regien är förstklassig. Rik på spännande moment och väl inspelad, håller handlingen åskådarens intresse fängsladt från början till slut.
På förekommen anledning torde böra meddelas, att åtgärder vidtagits för väl fungerande belysning.
Därefter visades nya filmer varje lördag och söndag kväll, med uppehåll för sommarmånaderna. Varför Einar valde namnet Viktoria-Teatern har jag inte funnit någon förklaring till. Redan i slutet av januari 1918 bytte han till BorgholmsBiografen, 1923 blev det kort och gott Biografen.
Filmerna som visades var oftast 10-30 minuter långa och mellan filmerna tändes ljuset för att man skulle spola tillbaka filmerna och ladda med ny film, alltunder musikalisk underhållning av pianist eller mässingskvartett. Riktigt tidiga projektorer hade inget hjul som samlade upp den spelade filmen, utan den rann ut på golvet i lokalen. Ibland blev själva återspolningen också ett uppskattat nöje, exempelvis sportfilmer där man fick se simhopp baklänges hur hopparen flög upp ut vattnet och landade på trampolinen.
Filmernas innehåll varierade, som annonsen från 7/9 1918 visar. Naturfilmer som I Sogn var mycket uppskattade, eftersom väldigt få av biobesökarna hade möjlighet att själva resa runt och se begivenheterna. Ofta innehöll programmet även veckorevyer eller journalfilmer för att visa nyheter från Sverige och den stora världen.
Därefter följde själva spelfilmerna. Först en kort fars, vanligtvis från bolaget Keystone som var det ledande filmbolaget på denna tiden, grundat av Mack Sennet och som lanserade storheter som Charlie Chaplin, Harold Lloyd, Gloria Swanson och Ben Turpin. Bolaget spottade ut hundratals filmer per år och alla gick väl inte till filmhistorien. Farbror Einar visade många filmer med Roscoe 'Fatty' Arbuckle och Harold Lloyd, men bara ett fåtal med Charlie Chaplin.
Som huvudfilm förekom både svenska och utländska verk, som här den danska Envar sin egen lyckas smed. De nordiska länderna hade internationellt gott rykte om sig att producera stumfilmer av hög kvalitet. Lägg märke till att man var noga med att ange hur många akter filmerna var, vilket kanske gav en liten indikation på filmens längd. Med en akt menas här att den filmade handlingen utspelas på en och samma plats, ungefär som i en teaterpjäs.
Föreställningen ägde rum i Godtemplarsalen, en byggnad som finns kvar än idag i hörnet av Östra Kyrkogatan – Kvarngatan. Här fortsatte Einar Andersson att visa film regelbundet i två och ett halvt år innan hans egen biografsalong var färdigbyggd. Första året var det föreställningar lördag-söndag, men under 20-talet utökade han med föreställningar även på fredagar, det vill säga tre dagar i veckan
Men han fick bara vara ensam om att visa film i Borgholm i ett år. Den 11 december 1918 startade Skandia-Biografen sina visningar i Badanstaltens gymnastikhus som låg i Soceitetsparkens gräns mot Slottsgatan. Lokalen blev sedermera Park Hotell.
Ansvarig för biografen var troligtvis gymnastikdirektör Nyqvist som en månad tidigare hade annonserat efter pianist och kassörska till en biograf. Men Skandia-Biografen blev inte särskilt långlivad, 1921 lade man ner verksamheten. En annan kortlivad företeelse var Ölandsbiografen som 1927 hade ambulerade föreställningar i Sandviken, Löttorp, Böda, Gräsgård och Degerhamn. Vem som låg bakom det initiativet har jag inte lyckats få reda på. Sedan skulle det dröja till 1937 då Folkets Hus-föreningen startade biovisning som Göta Lejon-biografen, men redan året efter döptes den om till Folkan som idag är enda verksamma biografen i staden.
Det lät så enkelt när Einar Andersson 1917 tänkte, att kan barberaren från Kalmar skaffa fram film, så kunde väl han också. Men på den tiden var ju inte filmdistributionen lika välorganiserad som den är idag. I filmens barndom 1896-1912 rådde lite av djungelns lag inom branschen och här fanns plats för många lycksökare, som köpte film från utlandet och reste runt i landet för att visa dem för marknadsbesökare.
Så småningom började man bygga biosalonger, som fick en mer fast publik. Då räckte det ju inte att bara visa de egna inköpta filmerna, utan man ville ha ett mer varierat utbud. Detta blev grunden till att det växte upp uthyrningscentraler eller filmbyråer för att förmedla film. En av de största var Svenska Biografteatern i Kristianstad. Denna filmbyrå blev 1907 Svenska Bio, som både producerade och distribuerade film över hela landet. Bolaget bidrog också till att skapa mer ordnade former för filmverksamheten i Sverige.
1911 infördes filmcensuren bland annat för att stoppa morbida inslag i journalfilmer såsom avrättningar, likbärgningar, djurplågeri, med mera. 1912 infördes en lag som reglerade biografsalongernas utformning, bl.a. att projektorn måsta placeras i ett rum avskilt från publiken. Dessutom infördes filmhyrestariffer om 20 procent av biljettpriset för större biografer och 30 procent för mindre biografer. Minimipriset för entrébiljetter fastställdes 1917 till 35 öre och 1919 till 65 öre för att försäkra sig om goda intäkter. 1911 uppskattades antalet biografer till 200 och antalet biobesök till 12 miljoner. 1919 var dessa siffror 703 biografer och 40 miljoner biobesökare.
Att utvecklingen gått så explosionsartad kan bero på att folk fått det något bättre ställt, högre löner och mer fritid. Biograferna erbjöd ju en billig massunderhållning vid sidan av de etablerade högreståndsnöjena som teater och konserter. Så förutsättningarna att etablera en biograf i Borgholm var ju ganska goda.
På sin tomt på Södra Långgatan hade Einar Andersson en ledig plats öster om sitt bostadshus där han redan 1918 började bygga sin biografsalong. Det var ganska ovanligt att man byggde sådana vid denna tid, de flesta biosalonger var ju befintliga lokaler som anpassades för filmvisning. Men Einar Andersson var en ordentlig man och ville göra det korrekt från grunden. Så därför byggdes salongen med sluttande golv och separat rum för projektorer.
När biografen stod klar 1920 och blev Sveriges första landsortsbiograf. 'Farbror Einar' visade film där fram till sin död 1973, han dog faktiskt på dagen efter sin 90-årsdag. Men det ska jag återkomma till om 2½ år när biosalongen fyller 100 år.
Kjell Gerdin
Initiativtagare till och en av arrangörerna av Borgholms Filmfestival
Källor:
Borgholms Bio - En levande kulturskatt av Mikaela Mikaelsson. Utgiven av Borgholms Filmstudio 2003.
Filmen i Sverige av Leif Furhammar. Utgiven av Bra Böcker 1991.
Borgholms kungsgård av Christina Erlandsson m.fl. Utgiven av Ölands Kulturminnesförening 1992.
Ölandsbladets arkiv 1912-1973.
