Insändare: Dunderfiasko i kommunfullmäktige
I sin iver att allt åter ska bli som bli” som vanligt” igen hade ordföranden låtit kalla samtliga 35 ledamöter till kommunfullmäktigemöte i Stadshusets tingssal. Så kom det sig att ett trettiotal ledamöter, ett par tjänstemän och en praktikant satte sig samlade inne i tingssalen. Några ledamöter (däribland jag) fick på nåder efter särskild ansökan vara med hemifrån via digital länk.
Det visade sig ganska omgående efter att kommunfullmäktigemötet hade börjat att vi tre som var med på distans - var och en hemifrån sig - kunde se och höra varandra utmärkt väl medan vi knappt kunde höra de som satt i tingssalen (bortsett från ordföranden, som hördes bra). Dom andra i tingssalen hördes som en hackig gröt. Och dom som satt i tingssalen kunde knappt höra oss tre som var med på distans - fast vi tre hörde varandra utmärkt från våra respektive hem.
Det blev ajournering och medan tjänstemännen försökte reda upp det hela och få det att fungera - vilket dessvärre kom att visa sig förgäves - fick ledamöterna i tingssalen sitta och dricka kaffe.
Nya försök och lika nedslående resultat. Det slutade med att mötet - som inte mycket med än hade börjat och vi fortfarande var på de inledande punkterna - avslutades och ordföranden förklarade att resten (det vill säga nästan alltihop) får behandlas på nästa sammanträde i oktober.
Efteråt har den tanken slagit mig att just den BLANDNINGEN av fysiskt och digitalt möte gjorde att det blev som det blev. Två olika system som inte funkade tillsammans. Tidigare, när vi haft digitala sammanträden där i stort sett alla utom presidiet varit med på distans, så har det fungerat väl. Men i måndags blev det kollision mellan rumsljudet i tingssalen och den digitala biten av mötet.
För att det ska fungera måste vi helt enkelt återgå till att ha alla kommunala möten HELT på distans så länge pandemin pågår, och den är verkligen inte över för att regeringen i all sin nyckfullhet har släppt på restriktionerna. Smittotalen ökar och pandemin är fortfarande inte att leka med. Den är inte över förrän världshälsoorganisationen (WHO) har sagt det.
Och vi måste nog få räkna med att även efter pandemin fortsätta med att i stort sätt ha alla möten på distans, om vi ska kunna få unga och småbarnsföräldrar att engagera sig. Ungdomen sitter hellre hemma vid datorn och deltar än att springa på möten. Småbarnsföräldrar behöver ständigt kunna vara till hands för barnen och har bara möjlighet att engagera sig i möteslivet om de får vara med på distans.
Och dessutom - är det inte rena idiotin ur klimatsynpunkt att folk ska resa långa vägar med sina bilar till möten som likaväl kan hållas på distans? Och hur mycket onödigt kostar det inte med reseersättningar och bensin och sammanträdesfika när det numera går lika lätt att träffas hemifrån var och en från sitt? Det går inte längre att blunda för att det är det digitala som är framtiden.
De fysiska mötenas tid i samhällslivet är redan passé'.
Per Lublin
Kommunfullmäktiges ålderspresident och oppositionsföreträdare
