Peter Brewitz

Men redan första gången vi träffades kände jag, det här kommer att gå bra, han var en varm, frågvis och undrande man som just muckat från lumpen, fått jobb i Kalmar med det han älskade mest av allt, jobba med bilar.

Peter tog körkort, han flyttade till egen lägenhet, han fick en underbar dotter, Cim som idag 18 år gammal, står utan pappa.

Minns när Peter kom till oss och berättade att nu blir vi grannar. Han hade fått köpa grannhuset och där fanns ett garage där han kunde hålla på med sin hobby, laga bilar. Garaget blev för litet, planer på större växte fram, med hjälp av hans pappa, mig och kompisar stod ett nytt fint garage färdigt 2009. Som tack för hjälpen började han och jag renovera den gamla Sunbeamen som hans mamma och jag införskaffat 2001.

Peters kunnande var enormt, fanns inget ”det går inte” i hans liv, fanns det inte ett verktyg ”så gör jag väl ett” var hans slogan. Peters kamratkrets är stor, något vi märkt under dessa svåra dagar. Hans framtidsplaner gällde mycket det egna hemmet, i vinter skulle det inre snyggas till, det yttre var klart.

Peter fick avsluta sitt liv här på jorden med sin hobby som han älskade, nämligen dykning. Peters kunnande, hans busaktiga uppträdande, hans värme och hans hjälpsamhet mot allt och alla kommer vi att sakna. Livet är inte rättvis. Jag önskar honom vila i frid.

Stickan Augustsson