Annons

Riksantikvarieämbetet:”Inga problem låna in föremål till regionala museum”

Ölandsbladet har rapporterat om betydande fynd av silver på Öland. Det har lett till en diskussion om var fornfynd ska hamna, centralt eller regionalt.
Publicerad 28 september 2021
Detta är en insändare i Ölandsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Riksantikvarieämbetet bemöter nu kritiken om att öländska fornfynd tas till Stockholm. Det går att låna fornfynden för regionala museum, ”det är till och med något vi uppmuntrar”, skriver avdelningschefen Marja-Leena Pilvesmaa på Riksantikvarieämbetet
Riksantikvarieämbetet bemöter nu kritiken om att öländska fornfynd tas till Stockholm. Det går att låna fornfynden för regionala museum, ”det är till och med något vi uppmuntrar”, skriver avdelningschefen Marja-Leena Pilvesmaa på RiksantikvarieämbetetFoto: Anders Marell

Redan i en ledare i Ölandsbladet den 9 januari 2020 konstaterar Peter Boström att ”guldet ska hem” och att det ”hade varit bättre om danskarna rövat bort allt vårt guld”. I en nyhetsartikel den 15 september 2021 skriver Ölandsbladet att Historiska museet ”lägger beslag” på en öländsk silverskatt och i en ledare den 23 september 2021 anklagar Peter Boström ”Stockholm” för att ”stjäla” Ölands historia och identitet.

I Sverige är det så att fornfynd som hittas i marken ofta tillfaller staten och därmed också tillhör hela det svenska folket. Det är Riksantikvarieämbetet som beslutar om hur fornfynd ska fördelas. Processen reglereras av kulturmiljölagen och i lagen framkommer det att Riksantikvarieämbetet genom fyndfördelning får överlåta statens rätt till fornfynd till ett museum som åtar sig att förvalta det i framtiden på ett tillfredställande sätt. I väldigt hög grad fördelas också fornfynden som hittas i Sverige till museer ute i landet.

Annons

Vissa museer tar emot alla arkeologiska fynd från sitt län och andra tillfrågas vid varje tillfälle ett fyndmaterial ska fördelas om de vill ta emot fynden eller inte. Vad museerna väljer att ta emot beror på olika saker men kan till exempel handla om hur mycket plats ett museum har att bevara fynd.

En annan viktig aspekt är att fynd som kommer från samma fornlämning så långt det går alltid fyndfördelas till samma museum. Det fynd som Ölandsbladet refererade till den 15 september 2021 hör till en fornlämning där Statens historiska museer redan har fynd och därför fördelades även dessa fynd dit. Detta görs för att hålla fynden samlade så att föremålen kan ställas ut tillsammans och för att forskare lättare kan undersöka och forska på materialet.

I ledaren den 23 september anklagar Ölandsbladet Riksantikvarieämbetet för att ”hemlighålla” och underlåta att diarieföra fornfynd i syfte att ”gömma” undan dessa från upptäckt. Det är direkt felaktigt. En rapport för undersökningen inkom till Riksantikvarieämbetet och diariefördes 23 juni 2014. Information från rapporten lades därefter in i vårt öppna informationssystem för kulturmiljöinformation under den lämning det rör sig om, RAÄ-nr Bredsättra 92. Att undersökningen, som genomfördes 2010, diariefördes 2014 beror på att rapporten skickades först då från undersökaren till myndigheten.

Vi håller med Ölandsbladet om att det är fantastiska fornfynd som har hittats på Öland! Vi har många betydande fynd i Sverige som är av hög vetenskaplig kvalitet och också av stort intresse för både allmänhet och forskare. Vissa av fynden finns vid Statens Historiska museer och andra finns i till exempel Kalmar.

Ja, ibland kommer fynd stanna kvar i statens ägo och finnas i Stockholm men det fina med det svenska systemet är att även om staten behåller fynden så finns det alla möjligheter att som regionalt museum ute i landet låna in föremål från Statens historiska museer, också över längre tid. Det uppmuntras till och med!

Marja-Leena Pilvesmaa, avdelningschef Kulturmiljöavdelningen, Riksantikvarieämbetet

Annons
Annons
Annons
Annons