Ovisshet kring kommunsammanslagning
För tio år sedan röstades förslaget att slå samman Mörbylånga och Borgholms kommuner ned. Efter ett politiskt initiativ, illa förankrat bland befolkningen som inte ser något behov av en kommunsammanslagning, är det dags igen. Vad har då ändrats sedan sist? Svaret är ingenting. Knäckfrågan sedan förra folkomröstningen förblir olöst: var ska centralorten ligga?
I norr är Borgholm det givna svaret, medan längre söderut förespråkas Färjestaden i första hand och Mörbylånga i andra av många. Idén att utlokalisera nämnder och förvaltningar så att exempelvis tekniska sitter i Löttorp, utbildning i Södra Möckleby, kultur och tillväxt i Gårdby och fullmäktige i Köpingsvik är orimlig då det medför många arbetstimmar för kommunledning och chefstjänstemän på sommar- såsom vintervägar mellan vad som finns kvar i Borgholm och Mörbylånga.
Det danska exemplet som hänvisas till där ovan modell prövades efter kommunreformen där i början av millenniet blev ett fiasko och idag sitter de allra flesta kommunala förvaltningarna på samma geografiska ställe.
Inte heller kommer en kommunsammanslagning leda till starkare ekonomi. I Sveriges kommuner och landstings (SKL) andra utredning rörande Öland en kommun spås en besparing på mellan 8 till 9 miljoner kronor. Det är kaffepengar i jämförelse med de båda kommunernas respektive budget. Inte heller kommer stordrift av skola eller äldreomsorg att kunna infrias eftersom båda dessa är platsberoende, det vill säga ska finnas där det bor folk.
Att bussa skolbarn över halva Öland till en storskola eller lägga ned flera av de mindre äldreboendena till förmån för ett nytt större finns ännu inte på någons agenda. I före detta landshövdingens utredning lyftes varumärket Öland fram som en bidragande anledning till en kommunsammanslagning. Att turisterna redan idag reser till Öland och många gånger inte ens vet att det finns två kommuner på ön vet ju alla som bor här.
Varumärket Öland är dessutom redan mycket väletablerat och tillhör de absolut starkaste i landet ihop med Österlen, Västkusten och Stockholms skärgård. Också dessa består av flera kommuner, utan att någon utomstående bryr sig. Men för lokalbefolkningen betyder det betydligt mer att ha sitt kommuncentrum, sina beslutsfattare och service i sin närhet.
Det är för ölänningarna som bor här året runt som det finns två administrativa centrum, inte för sommargästerna som spenderar en vecka på stranden. Vissa menar att en sammanslagen kommun skulle bli en mer attraktiv arbetsgivare och att det skulle vara enklare att attrahera ny arbetskraft. Det skulle möjligtvis vara sant om kommunhuset och administrationen placeras i Färjestaden, något de flesta i Borgholm starkt är emot.
I dagsläget är avstånden till Mörbylånga respektive Borgholm det största hindret att rekrytera utifrån. Att en kommun dessutom skulle innebära en starkare röst gentemot andra är en halvsanning, redan idag förhandlar oftast länets kommuner med stat och myndigheter under ett och samma paraply: Regionen. Och i regionala sammanhang anses Öland i mångt och mycket redan vara en gemensam röst, utan någon sammanslagning.
För oss som bor, lever och verkar här är det viktigt att det förblir två kommuner på Öland. Vi ser gärna utökat samarbete, vilket den nya kommunallagen nu öppnat för – med fler kommuner än bara Mörbylånga och Borgholm – med möjlighet att dra sig ur om det inte skulle fungera. En kommunsammanslagning skulle medföra betydande svårigheter att backa om vi inte kommer överens. Därför kommer vi rösta nej till en kommunsammanslagning den 26 maj!
Kent Ingvarsson (M), Runsbäck
Ingela Fredriksson (M), Färjestaden
Thomas Danielsson (M), Karlevi
