Insändare: Skrämmande syn på den lokala demokratin
Ett uttalande som kanske mer passat i Östtyskland eller något av de forna kommunistländerna, där motsvarande Högsta Sovjet var ett skendemokratiskt forum för diktaturerna öster om Järnridån. I Sverige är det ingalunda så. Kommunens högsta beslutande organ är kommunfullmäktige och de politiska meningsskiljaktigheterna som tar plats där är på inget sätt några skendebatter utan innebörd, tvärtom. Att hävda något annat är inte bara felaktigt utan respektlöst mot de folkvaldas roll i den svenska kommunala demokratin.
Att Erik Cardfelt (V), ny i Mörbylånga kommunfullmäktige, påstår att inga åsikter någonsin ändrats någonstans efter eller under en debatt visar tyvärr mest på oerfarenhet och okunskap liksom en skev syn på den svenska demokratin. Exemplen är många på hur vi i kommunfullmäktige ajournerat mötena för partiöverläggningar och därefter jämkat oss med motståndarsidan eller helt accepterat motbudet. Det vore i sammanhanget intressant att veta om Vänsterpartiets samarbetspartner Centerpartiet, som sitter på ordförandeposten i kommunfullmäktige, håller med Cardfelt om att kommunfullmäktige spelat ut sin demokratiska roll och i så fall till förmån för vad?
I Cardfelts insändare i Ölandsbladet menar han att personangrepp och elakheter förpestar debattklimatet. För det första är det inte sant, att oppositionen ställer majoriteten mot väggen hör till den demokratiska processen – det kommer nog även Cardfelt att inse, om inte får han rådfråga sina mer erfarna partikamrater hur de själva agerade i opposition så får han säkerligen arbetssättet bekräftat för sig.
För det andra är det inte utan att vi noterar ett försök till härskarteknik Cardfelt använder sig av när han givetvis medvetet förminskar en av fullmäktiges ledamöter genom att använda fel namn – inte särskilt snyggt för någon som själv försöka sätta ribban kring vad som är fula knep i debatten.
För det tredje kan det nog vara så att där skon klämmer som allra mest är för att Cardfelts parti i debatten kallats ”det forna kommunistpartiet” – vilket inte torde vara konstigt då Vänsterpartiet först efter Berlinmurens fall strök ”Kommunisterna” ur namnet. Därtill är ju Cardfelt före detta förbundssekreterare för Kommunistisk Ungdom. Och så sent som i januari i år deklarerade partiets ungdomsförbund kommunismen som botemedlet mot alla svenska samhällsproblem. Ett häpnadsväckande, skrämmande och verklighetsfrånvänt uttalande, respektlöst mot de miljontals människor som skoningslöst mördats under kommunismens förtryck.
För det fjärde och sista är det måhända Cardfelts oerfarenhet inom kommunpolitiken i Mörbylånga som gör att inte en rad i hans svavelosande insändare handlar om faktisk politik. Inte heller tar Cardfelt särskilt ofta bladet från munnen i kommunfullmäktige för att yttra några specifikt politiska åsikter – men sin syn på kommunens främsta politiska forum har han ju å andra sidan nu gjort känd. Men grundproblematiken i den debatt som nu pågår kring det politiska debattklimatet i Mörbylånga kommunfullmäktige är de facto att majoritetspartierna Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet pratar väldigt sällan faktisk politik utifrån ideologiska grundvalar – och vi är många som förstår precis varför.
Carl Dahlin, Södra Näsby
Eva Folkesdotter Paradis, Karlevi
Moderaterna i Mörbylånga kommun
