Tre nya utställningar på VIDA med Bertil Vallien i spetsen
Bertil Valliens grandiosa utställning ”Anhalt 2020” i Norra Hallen kompletteras nu av en installation kallad ”Total Delivery”, det sistnämnda ordet troligen i någon överförd betydelse. Sju underifrån upplysta glasblock som liknar isblock eller issarkofager i ett i övrigt mörkt rum bildar en cirkel kring en tidspendel. I fonden avtecknar sig det stora väggarrangemang, som vid sekelskiftet gjordes för Göteborgs-Postens foajé och som ingick i ”Anhalt”-utställningen. Här har det fått en helt ny och närmast sakral funktion.
De enskilda objekten, ”sarkofagerna”, i installationen är i sig fristående konstverk. Det första heter ”Mr Moro”. Bertil Vallien berättar själv att han här inspirerats av Roy Anderssons bok ”Lyckad nedfrysning av herr Moro”, en titel som går tillbaka på en skröna om Mr Moro i Oregon/USA, som 1923 lät sig frysas in i ett isblock under trettio minuter och sedan hackades fram levande. Att det är en skröna ansåg tidskriften Forskning och Framsteg för några år sedan, ty djurförsök har visat att ingen överlever en sådan behandling. Metaforiskt är denna eventuella skröna dock givande. Herr Moro ville kanske undersöka om man kunde frysa in sig för att återuppstå senare. De följande blocken innehåller olika metaforer som alla handlar om önskan om ett annat eller ett längre liv; titlarna ger tolkningshjälp.
För den effektfulla illuminationen står den riksbekante ljuskonstnären Gert-Ove Wågstam som är lika hemmastadd i Liljevalchs lokaler som på Nationalmuseum och Waldemarsudde. Lite av ett vågspel är det naturligtvis för en konstnär att ge sig in i belysningsbranschen eftersom det minskar närheten till produkter från IKEA och Mio. Men kombinationen Wågstam-Vallien är en garanti mot förflackning och deras gemensamma installation är som upplevelse utan vank.
I Atriumhallen på väg till Norra Hallen passerar besökaren ett antal glasskulpturer skapade av det israeliska paret Noam Dover och Michal Cederbaum. De utställda objekten kommer direkt från en utställning i Stockholm på Galleri Glas, som VIDA samarbetar med. Dover är utbildad vid Konstfack i Stockholm och sågs på en samlingsutställning i The Glass Factory i Boda för några år sedan. De båda glaskonstnärernas teknik är speciell, objekten är gjutna i någon form av forlorad-form-teknik”. Båda är mycket medvetna om klassiska former, som de parafraserar i mindre ädla former, exempelvis som något skrynkliga amforor som förlorat förmågan att stå upprätt. De påminner metaforiskt om dronten som förlorade förmågan att flyga.
Den tredje utställningen fyller väggarna i Nedre hallen med verk av arkitekten, illustratören och konstnären Anders Wenngren. I sexton par visas ett foto och en gouche arrangerade som diptyker. Gouachen är i varje fall en tolkning av grundstrukturerna i fotot. Fotona, ofta enkla mobilbilder, är i sin tur välfångade detaljavbildningar av mestadels klassiska motiv som Orfeus, Bacchus, Poseidon eller också är de på impuls fångade impressioner.
Wenngren arbetar också som grafisk formgivare, vilket gouacherna bär vittnesbörd om. Någon har beskrivit sambandet mellan foto och målning hos Wenngren som en dialog mellan delarna, då med dialektiska eller hermeneutiska drag.
Även Wenngrens utställning kommer från Galleri Glas. Han själv ställer med detta för första gången ut i Sverige, bosatt som han är i New York och Amsterdam. Räknar vi rätt på fingrarna är han den tredje svensk som ställer ut på VIDA som samtidigt bor i New York. Tidigare träffade vi Hans Frode och Mats Pehrson.
Utställningarna visas på VIDA så länge anläggningen har öppet, alltså fram till vinteridet. Vernissage är det lördagen den 24 oktober.
