Maria Wiell: Övergiven

Risken med fina tankar är att de blir just det. Tankar. Det är längre till verkligheten. Det är helt enkelt svårare att uppnå det vi tänker. Hur kan vi någonsin tro att det skall vara möjligt att åstadkomma en situation, ett liv, där ingen känner sig övergiven.

Nej, dit kan vi aldrig komma. Ingen av oss kan styra en annan människas känsla.

Ingen av oss kan garantera att inte någon annan skall känna sig övergiven. Men vi kan hjälpa till att skapa ett så gott liv som möjligt. Att göra vad vi kan för att skapa mening och innehåll i livet, både för oss själva och för dem vi har runtomkring oss.

Någon sa häromdagen ”Jag började hälsa på dem jag mötte på trottoaren, och nu börjar flera göra likadant. Och vi har börjat se varandra på ett helt nytt sätt.”

Tänk så enkelt. Räta på nacken, möt blicken hos den du möter, säg ett enkelt hej eller ge en vänlig nickning. ”Här är jag, där är du, tillsammans är vi vi.”

Någonstans i din närhet sitter det kanske en människa som känner sig övergiven och ensam. Du kan ändra på det genom att ta telefonen och byta några ord. Det kan göra hela dagen. Och flera dagar därtill.

Ingen skall behöva känna sig övergiven. En fin tanke. Önskar att det kunde bli verklighet för fler.

Så kan din medmänniskans värde vara – värdigt.