Frågor

Vad finns i slutet av regnbågen? Vad kommer att hända nästa vecka, och nästa? Vad var det som hände, den där gången för 1 500 år sedan på östra Öland? Hur kom det sig att Ester från Ås bestämde sig för att lämna hemmet och göra resan över den vida Atlanten till det helt okända landet i väster? Och vilka frågor bar hon på?

Varför, varför, varför? Frågorna fyller våra liv oavsett hur det ser ut i övrigt. Litet och stort, hälsa och sjukdom, rikedom och umbäranden, orättvisor som drabbar så olika utan att vi kan se något mönster eller någon orsak.

Det svåraste av allt är ändå att vara ensam med sina frågor. När jag inte har någon att dela mina frågor och min oro med växer de och kännas helt omöjliga att finna svar på.

Det är som när en arkeolog finner något som i första hand är ett stort mysterium. Utan att ha en kollega eller flera att diskutera med kanske aldrig mysteriet kan lösas.

På samma sätt behöver vi varandra när frågorna kommer till oss. Vi behöver någon i vår närhet som vi har tillit till och kan lita på. Då får vi dela det som känns osäkert och gör oss rådvilla.

Vi kan inte alltid reda ut frågorna så att de får ett tydligt svar, men vi får hjälpa varandra att stå ut med oron och frågorna som är så många. Ingen kan svara på vad som finns i slutet av regnbågen. Ingen kunde tala om för Ester från Ås vad hon skulle möta i det nya landet.

Men vi kan drömma tillsammans om att vi någon gång får svaren som gäckar oss. Varför är livet så orättvist? Varför drabbas en del människor så mycket hårdare än andra? Vad kan jag göra för att hjälpa den som har det svårt? Kan jag göra något för att inte förvärra de stora problem som vi har i vår närhet, i vårt land och över hela världen?

Frågorna fortsätter att vara många, men ett litet enda ord kan vara ett svar på vägen.

Tillsammans.