Två små bröder

Det är inte lätt att bedriva en blogg när man har sin lille storebror på besök. När väl ungarna är i säng och vi blidkat fruarna genom att vara trevliga en stund i soffan, kanske med ett meningslöst sällskapsspel, ja då jävlar börjar tuppfäktningen. Det ska spelas Buzz, PS2, UNO och kort, han ska spöas i Medal of Honor och Virtual Tennis, men det ska också drickas kaffe, snusas, snackas gamla minnen och färjestadensorginal osv. Ok, vi är kanske inte purunga, men en är snygg och den andre bär spår av svunnen skönhet och vi har pojksinnena kvar. Så de få gånger vi träffas varje år, då smäller det. Igår låg vi på soffan och tittade lite på allsvensk fotboll, bl.a. såg jag att Sasa Sanic stod i mål för Norrköping. De fick ju stryk av Hammarby med 4-3 men Sasa såg väl ok ut, han var på mellis nån gång men annars inga större fel. Och efter matchen sken han som en sol, highfivade med publiken och körde sitt juggetugg. Han är skön Sasa, maken till munläder får man leta efter och Wastå höll på att byta omklädningsrum mången gång när det var som värst. Fast Sasa är alltid positiv, framåt och glad, något den lufsige, plufsige kan ha problem med när han är som mest vresig. Nu är det träning på motionscykeln som gäller. det är allt upplyftande att vara fotbollspelare. /tobbe