Tihi Boris
Idag har jag bejakat den kvinnliga delen. Det här känns sådär, men jag var på ansiktsbehandling. Och det måste förklaras att jag fick den i julklapp förra julen varpå den legat och mognat dryga året. Men så hittade en i familjen den, den å den, det är ju ett presentkort, och det var bara att lyfta luren. Kvinna? Det har jag inga problem med, är du bara trygg i dig själv går det bra. Jag knallar in på Movement på gamla Domusparkeringen och försöker se så anonym ut som möjligt, bara för att mötas av min hudvårdsterapeut som visar sig vara Fellans dagiskompis morsa. Men så dumt var det i alla fall inte och jag luktade som en blomma och glänste som en solkatt av hudkrämerna när jag promenerade ut i dagen. Och nu kan jag sätta mig in i det många av mina kolleger går igenom...
Sen ringde Boris Broberg, den gamle trötte måltjuven som gjorde ett par år i FF-tröjan i slutet av 90-talet. Han hade då det begav sig en lika stark röv som David Elm att sätta ut och ett målsinne som Inzagi. Mer då? Han rörde sig sällan utanför straffområdet, ungefär som Nyström och mittcirkeln eller Wastå och mållinjen. Tyvärr kunde man spela fiol på hans baksidor och de var sköra som hästtagel så mitt under en samling i klubbstugan ställde han sig upp och "Jaug sleutar". Otroligt häftig sorti enligt mig! Och hans fika smakade bra. /tobbe