Stackars barn!

Med bilen fullpackad med familjemedlemmar begav jag mig mot Göteborg för träff med Leffe Svärd. Något oväntat gled vi aningen försenade in på kliniken och tog över fullständigt. Tabbu hade stress legs efter timmarna i bilen, for över hela stället och skrek rakt ut. Och däremellan försökte jag göra mig hörd i konversationen med IFK-spelarna Ragnar Sigurdsson (kul att heta Ragnar när du är 22) och Sebastian Eriksson som satt på tur. Ragnar var förste man in, Tabbu höll låda men ändå hörde jag islänningens primalskrik från undersökningsrum 5. Jag undrade vad han råkade ut för, han förklarade och så var det min tur. Shit! Samma behandling. Men för att kunna ställa riktig diagnos och behandling ville Leffe ha smärtlokalisering var på han satte mig på löptur. Så det var bara att bege sig ut i omgivningarna, i jeans och piké. Folk tittade skevt när jag for fram som den oljade blixt jag är för, allt för att framtvinga smärta. Och smärta fick jag. Behandlingen känns hoppfull och bra, så jag hoppas på det bästa. Och det är det fler som gör som besöker Leffe, under tiden jag var där inne snackade han i telefon med två andra landslagsspelare som gnydde. Tydligen är det bråda dagar så här innan EM.

Sen fortsatte turen till Landskrona för ett släktbesök. Det är en gammal fin stad det där, synd bara att det är staden Gud glömde. Nä, rensa ut befolkningen. Framför allt den jäveln som misstog mig för farsan: ”Är det du Linnart”. Herre jävlar! Och Tabbu avslutade där hon avslutade i Göteborg. Och fortsatte i morse där hon avslutade gårdagen. Så 06.20 var Tabbu, jag och Fellan och matade fåglarna i Slottsparken.

Sen var det åter bil för de stackars barnen. Och jag som beklagat min fru för att hon tvingats tillbringa större delen av sin barndom i baksätet på Bullens raggarbil. Nu styrde vi mot Danmark och 105 mil efter starten i Kalmar är vi nu äntligen framme här i Henne Strand på Jyllands västkust. I en villa med pool, jacuzzi, pingisbord och bordsfotboll. Nu jävlar ska jag komma i form. /tobbe