Ring, ring

Igår ringde jag till Lalandia Badland i Danmark för att ta en favorit i repris, en liten minisemester med Nyströms. "Naj, dit er lukket" svarar de, stängt mellan 2-23 december. Typiskt. Ringer vidare till Weissenhäuser Strand i Tyskland, ett gigantiskt vattenpalats. "Nein, es ist gesschlossen, aus 9-22 december ja bitte". Nedrans, vi blir kvar här på torra land. verkar fan som om de luskat reda på när Kalmar FF har julledigt så att de kan stänga oss ute.

Idag ringer jag vidare för att försöka boka en badmintontid här i stan, det gäller ju att aktivera vilan som han säger. Oflyten fortsätter, blir erbjuden nattider m.m. men till slut får jag loss en tid nu på söndag morgon. Jag är ju en gammal elegant på badmintonbanan, en tåspettsdansande tekniker som dirigerade motståndarna från hörn till hörn, inte minst då storebrorsan. BK Fåkens store påläggskalv skulle nog en del kalla mig, bl.a. ÖB här nedan. Brorsan var också helt OK, dock tvåa i familjen, och som tur var spelade vi i olika åldersklasser för annars hade vi nog mördat varandra där ute på banan. Jag kommer ihåg att de bästa spelarna i Fåken, fasen vet om inte Ola Klippvik, fick ett par rackets om året, men icke bröderna. De ansåg det väl som att kasta stålarna i sjön, farsan hade uppfostrat oss för väl så vi gjorde kaffeved av alltsammans. Men när vi vuxit upp och blivit mogna män så förenades vi till slut och bestämde oss att vi skulle bli ett oslagbart par i korp-serien. Vi gick rätt in i Elitserien, tryckte upp matchtröjor med Bröderna Carlssonemblemet på bröstet, var seriösa på alla sätt och började första matchen med att sopa banorna rena i våra singlar (bör påpekas att jag spelade förstasingel, brorsan andra) 15-0, 15-0 till mig, 15-1, 15-1, till brorsan. Men sen kom dubbeln. Och vi bråkade. Och förlorade. Stort. Hur helskotta var det möjligt. Tror vi spelade en seriematch till innan vi la ner. Men bröderna Carlsson kommer för alltid stå med två segrar i protokollet.

Bröderna Carlsson-"Humör friska pojkar". Sällan. Från ÖB 15/11-88.

Mycket telefon nu, men idag ringde också en styrelsemedlem i Öster hit och snokade lite om våra spelare. Och jag bredde givetvis på, med en sån uppfostran kan det inte gå fel. Och jag tror det är helrätt att gå till Öster nu, de är på dekis men har till slut nått sjukdomsinsikt. De har börjat rensa i träsket, tillsatt riktigt folk och börjar om i div.1 södra. Kommer nu våra spelare in och gör det bra, hjälper Öster upp där de hör hemma igen så får de en fin start på långa karriärer. Och jag vill också ha upp Öster, helst till allsvenskan så vi får spöa dem igen.

Imorrn ska jag, frun och Nyströms på Julshow. Läste i tidningen att personalen i Mörbylånga fick nöja sig med hundringen i lönekuvertet och slopat julbord. Men misströsta icke kära ölänningar. Vi i FF får pröjsa femhundringen för att gå på vår egna personalfest, som till råga på allt är obligatorisk. /tobbe