Oh what a night
Det var regisserat. Som ett skådespel. Allt var perfekt, regissörens utmärkta utmärkt manus och nu var det upp till aktörerna att utövade det. Scenografen gjorde också sitt då Fredriksskans var klädd i en vacker försommarskrud. Det kunde inte bli bättre. Men det blev det, det blev fulländat.
Vi pulvriserade Kungliga Djurgården med 5-1 i en redan nu klassisk KFF-match, inför 7500 personer på plats, mänger av folk där hemma framför TV-apparaterna och, inte minst, merparten av Sveriges befolkning tätt ihopkrupna vid radion för att lyssna på min expertis som bisittare. Bättre PR för Kalmar får man nog leta efter.
Redan i matchstarten fick vi en smak av som komma skulle, efter 15 minuter stod det 2-1. Cesar hade lekstuga där ute på sin kant, och den han lekte med var Kebba Ceesay som inte riktigt visste vad leken handlade om. För övrigt var ju Kebba här hos oss i omgångar för provträningar och matcher, men som tur var valde han DIF. 1-0 kom efter att Cesse snurrat upp Kebba och lobbat Pa-Dembo, 1-1 efter att Kusi Asare snyggt tagit med sig bollen på bröstet i full fart och placerat in den via stolpen, 2-1 efter att Rasmus lekte med Kebba och serverade Ingel som även denne lobbade Pa-Dembo. fast med en nick. Och vad vi åt upp DIF, vi låg så bra med laget och täppte igen varenda millimeter på planen. Vilket fick till följd DIF tillslut chanspassade in i vårt gap, vi ställde om i full karriär och det höll fan ta ma på att bli mål varenda gång. Men det blev inga fler mål i första halvlek.
Andra halvlek blev än bättre, vilket man omöjligt kunde tro efter den första. Vi pumpade på som i första, de fick en utvisad men det var inte spiken i för den var bankad långt före det. 3-1 kom på en finfin Viktorfrispark, 4-1 efter att David språngskallat in Rasmus hörna och den magiska kvällen kröntes att matchens pärla: Abiolas fruktansvärda vänstersläggavolleykanon upp i Pa-Dembos vänstra kryss. Det bara small på Fredriksskans, nätet formades till en strut, Super Mac hade fan varit grön av avund och farsan skrek något om att det var som "po Hasse Pärssons tidår i di svartvitrandie BÅIS" tider. Fantastico gol Abbi. Det var ett väldigt vackert avslut på en vacker kväll.
Men det ville inte riktigt ta slut där, vi fortsatte sedan till Byttan som visade sig från den absolut bästa sidan. Det var solnedgång vid slottet, grillbuffé och skön stämning bland folk som ville gratulera oss. Vi lyssnade på bra musik och... ja vi hade en fantastisk lagfest helt enkelt.
Idag har det inte varit lika muntert däremot. Hade en rucklig stuga på skänkes på Blocket. Kom en och hämtade den. Men att det tog en hel skön söndag åt att baxa upp den på ett släp hade jag ingen aning om. Fan, skulle eldat upp skiten. Precis som med napparna.