Förlust utan betydelse

När vi nu torskade finalen försöker man/vi intala sig att den spelade mindre roll, vem bryr sig om Supercupen. Hade vi däremot vunnit hade tonen varit en annan, att det här var årets andra cupvinst och att vi kan titulera oss bäst i Sverige osv. Konstigt hur det där fungerar, det är en försvarsmekanism. Som när jag står och röker ibland men ändå inte vill ta på mig skulden för ett baklängesmål. Men en vinst mot IFK kan aldrig underskattas, att vinna mot en allsvensk konkurrent är alltid att föredra, oavsett när och hur det ser ut. Det sätter sig liksom i "muskelminnet", i det undermedvetna att vi har dom under kontroll.

Men nu kommer en sån där försvarsmekanism igen: vi gjorde det för att vagga in dom i en falsk dvala. I serien kommer vi göra allt det där vi inte gjorde idag. Och det vet de som såg matchen, att vi kan mycket bättre än så. Vårt patenterade kortpassningsspel/kombinationsspel var kasst, djupledsspelet nästan obefintligt och de personliga misstagen många. Tänk speciellt på det sista, IFK skapade inte många chanser på oss, vi var där vi skulle. Ändå gör de tre mål. Det var verkligen en bra utdelning om man tittar på hur kvalificerade deras målchanser var.

Och handen på hjärtat, visst lockar och betyder den allsvenska premiären borta mot AIK på ett hett Råsunda med 25000 galningar skrikandes i mun på varandra mer än en Supercup mot IFK på ett kallt glest Ullevi. Så låt IFK tro något så tar vi premiären istället. Så funkar skygglappar!

Till sist vill jag bara säga att om någon tyckte Wastå hade bra fötter idag berodde det på att han hade snott mina fina vita skruvdubbar, den kanaljen. Fick jag se i TV när han låg och kravlade efter trean. Ha! det kunde han ha den tjuven. /tobbe