FF-galan

Hemma igen och det känns bra. Äntligen kan det bli lite semester, slipper jaga ungar och höra fruns gnäll om inkommande moln som eventuellt kan komma att skymma solen. Dock måste jag säga att Bahia Feliz är att rekommendera om ni ska åka med ungarna. Men ta helpensionen.

Direkt efter hemkomsten var det dags att åka och hämta hem priserna på FFs årsfest. Som vanligt hade den gode Tobbe Håkansson ställt sitt Sandra till förfogande och som vanligt intog Håkan Kruger och Johan Lindqvist scenen för att göra ett gott jobb som värdpar. Linkan var förresten till en början utklädd till Jessica Almenäs, något som väl måste liknas vid ett helgerån, ett tabu. Något såndant vackert borde inte få skändas av en liten satt krum sak som ser ut att komma från trollskogen. Och Krugers outfit i år var Jesper Parneviks, klart bättre än trollets.

Ganska snart började prisutdelningen. PersnäsZlatan fick pris för ung och lovande, i konkurrens med mig. Nanne vann Herrklubbens pris som består av att bli inröstad i den. Han såg mycket nöjd ut. Rasmus vann årets mål, för det borta mot TFF och Wastå vann årets tabbe. I år igen. Cesar blev årets spelare och överraskade genom att hålla ett tacktal som bestod av ”Tack”, David fick förtjänstfullt pris som årets överraskning. Men allt det där var ju bara bjäfs, det vet ju alla som vet något. Det priset som alla ville ha, och kanske Eklund mest av alla, var ju Årets Kapning. Jag gick nog ut som favorit, om jag själv får säga det, och jag gjorde ingen förvånad. För tredje året i rad tog jag hem priset och såg framför mig att de skulle rulla ut en stor jävla vedkap på scen men vad överraskar dom med. Jo en såg, denna gång i ett tvåpack varav den lilla tydligen ska hängas på väggen. Tackar! De andra sågarna jag har är förbrukade genom altanbyggande och kvaliteten har väl varit sådär. Dessutom hade Dennis mage att förra året ringa och undrade om jag inte kunde ta med den ena till festen så att de slapp köpa en ny! Men man får tacka! Det var i alla fall roligt att se Eklund bittert stirra på sågen och hade det inte varit för att det var han skulle jag ha gett den till honom. Priset fick jag förresten för en tackling mot Samuel Holmén. Jag får väl dedikera priset till Nanne för att han höll mig utanför startelven vilket gjorde mig både frustrerad och dessutom otroligt otajmad i allt vad fotboll hette. In på planen kom jag i den 75:e och i den 75,5:e hade jag gjort processen kort med elfsborgaren och fått min ostskiva.

Annat noterbart från kvällen:

-BrasseLasse, eller 700 000-kronorsmannen, var kvällens ståtligaste iförd smoking. Han var dock så utklädd så att Barrans fotograf frågade efter namnet. Mycket roande tycker jag.

-Det finns ju ett par galningar, herrarna Widlund och Kappers, som innehar bloggen DomDärTvå. Under kvällen inköpte de Cesars, Rasmus och min matchtröja på den efterföljande auktionen. Fast det verkar de ha glömt. Vilken som var dyrast eller billigast förtäljs ick här men det känns skönt att de gick in och stödköpte i alla fall en.

-Klubbchef Svante gick upp på scenen och tackade av spelarna som lämnar oss. Fredde P, Henke Nilsson, Jonas Fried, Calle Sahlén och Danne P tackades av men det var bara de två förstnämnda som dök upp. Bra initiativ!

-Även de nya spelarna prestenterades.

-Det är rätt bortkastat att ha en duktig orkester, Lovéns trio, om inte dräggen i FF fattar det utan istället hänger i baren.

-Åke Bravin var lyckligast på stället. Fick sitta vid brassarna.

Och just nu ringde farsan från Rom, dit han lyckats snylta till sig en resa med fotbollsgymnasiet. ”Hör du var ja är?” -”Nä” -”Po Olympiastadion, det är in som vill prata mi daj”. Säkert, och som vanligt tryckte han upp telefonen i örat på en stackare. ”Hallå, det är Jensa (Nilsson, tränare för FG) och jag vill inte prata med dig. Men jag ska ta hand om farsan, hej”. Klick. De är tydligen på Lazio-Genoa. /tobbe