En redig rökare
Vafalls, har mannen med magen, Nyström, mage att klanka ner på mig och min matlagningskonst, klanka ner på mig som mer eller mindre föder benranglet med mina grytor, lådor och gratänger. Det är en sanning, inget annat, att han poppar upp från ingenstans i samma stund som när grytunderlägget dämpar grytan. Då står han där i dörröppningen och ljuger ”Jasså, ni är mitt i maten, hade jag ingen aning om”. Fasen, bor han i buskarna utanför? På nåt sätt, genom telepati, vad vet jag, står han där alltid, som jag nämnt innan, precis som farsans tyska polare, och ser ut som en ledsen hund och riktigt utstrålar "feeed meee". Och vad kan jag då göra? Egentligen borde jag placera honom på golvet med den andra byrackan och låta honom sitta där och glo, dregla och vänta på att jag slänger till en bit, men icke. Istället delar man frikostigt med sig av gourmén. Nu när jag skriver om min fantastiska förmåga i köket blir jag faktiskt sugen på att ta en nattamacka, men om jag ska vara ärlig vete fasiken om jag vågar. Tyckte precis att jag såg karlns blanka flint smyga förbi här utanför mitt fönster. Ni ser, bara jag tänker på det. Min säkerhetskamera fångade precis den här mannenutanför och nu finns det inga tvivel. Det är Nyström!
Det har varit fina dagar här ute i förorten. Igår satt jag och tittade ut över Boholmarna och njöt över stillheten, den gnistrande solen och skönheten i naturen. Då ser jag röksignaler utifrån en av öarna och funderar på om det är Nyström som tänker eller om det finns indianer där ute. När jag senare gick en sväng med Lukas mötte jag Staffan Roth, vårt marknadsunikum i FF, i bilen på väg till jobbet. Och då föll polletten ner: självklart hade han varit hemma på lunchen och mellan tuggorna hunnit suga i sig ett par John Silver utan filter. Som på ett smatterband, ratatatata. Det finns ingen som klår den mannen i rökning, helt säkert. Och snackar man FF och rökning kommer man otvivelaktigt in på Right-Berra, vår smått legendariska materialare under 80-90-talen. En härlig liten barsk man som det gällde att hålla sig väl med (som alla materialare för den delen), då fick man fördelar. Right-Berra var en rökare av stora mått, rökte alltid Right i mjukpack längst därinne i skrubben (Kaldner är expert i ämnet) och man fick slå sig fram genom röken när man kom till träningen. Jag promenerade vidare och tanken gled in på Trond Strande i Molde, den hänsynslöse högerbacken. Men för sin fru hade han respekt för efter varje träning fick jag rulla ner sidobilrutan och i sög sig Strande ett par rejäla cigg. Annars är det ganska sparsamt med rökare i min fotbollsomgivning, förutom FF-jugggarnas sängrökningar då då. Och våra segercigarrer då och då. Och de andra cigarrerna när vi blir pappor då. Eller när jag och Nyström röker fredspipa. Och Rasmus har ju ena riktiga rökare, och så alla motståndare som är rökta förståsut. /tobbe
