Carlsson Trophy och Tony A
Då börjar minisemestern i den kungliga hufudstaden lida mot slut och jag måste säga att vistelsen varit bra mycket trevligare än när vi ligger inburade i bunkern i Järva Krog för att spela allsvenskt. I och för sig kan det tänkas att morgondagens hemresa blir lite tristare i jämförelse med alla de gånger vi högljutt åkt söderut efter att ha hämtat hem tre poäng, med en slant segerbonus i fickan.
Igår stod livet på spel: Carlsson Trophy. Vi lämnade alla flickorna hemma, tog oss in till Kungsholmen och vidare in på BallBreakers. Detta gigantiska lekland för vuxna män. Det var här kampen skulle utspelas, det var här han skulle förnedras, doppas i olja och fjädrar. Trodde jag. De valda grenarna var skytte, golf och racing. Skyttet slutade oavgjort, golfen gick bokstavligt åt skogen och jag var tvungen att kvittera i sista grenen racing. Vi hoppade in i en var sin simulator för miljonen stycket, det gick bra men jag gasade så in i helvete på Anderstorps raka att gasvajern fjongade av. Pengarna tillbaka men jag ville givetvis ha oavgjort så det fick bli biljard. Och det säger ju sig självt. 1-1 och en RIKTIG golf i sommar får istället fälla avgörandet.
Men kvällen var inte slut för det, vi avslutade kvällen på Mäster Anders, också det på Kungsholmen. Och det var ingen slump för en gammal vän och ölandsbo stod för matlagningen. Tony Andersson heter han, kommer från Glömminge och spöade mig alltid i Skansenskolans höjdhoppstävling trots sin ynka längd. Och vilken fantastisk kväll han bjöd på, Tony. Vi beställde en entrecote, fick istället tre förrätter, huvudrätt med samtliga tillbehör (å det var inte få) och två desserter. Detta gjorde att min lille storebror fick slänga in handduken och därmed var kvällen all, det blev en taxi raka vägen hem med en kvidande halvdöd i baksätet. Men tack för showen Tony.
Idag gjorde storflickorna stan för lite kändisspotting, vi slapp turligt nog och tog med småttingarna till beachen. Och så var det jag som blev spottad istället, ett gäng killar skrålade efter mig och jag fick svara varför jag tackade nej samt ett gäng hammarbyiter skänkte en gammalt svettband till Fellan. Som nu har bytt klubb. Kvällen avslutade jag, brorsan och Lukas med en flygtur. Kolla in byrackan när vi loopar...