”Då tar vi det så fort kontraktet är påskrivet”, det är något kryptiskt som hörs precis innan han lägger på när jag kommer för att träffa honom på ett fik i Färjestaden.

En solig vårdag sitter Per Viberg, klubbchef i Kalmarsund, och glassar med telefonen i högsta hugg som vanligt. Det är ungefär så han brukar synas, i ett telefonsamtal. Oftast har han något precis bakom sig och något precis framför näsan att ta för sig.

Det han har precis bakom sig denna gången är en överenskommelse med Kalmarsunds senaste tillskott. Han lägger på och säger att han precis pratat med en viss Filip Nilsson.

– Han är klar, en back som är riktigt bra, mycket bättre än vad många kommer tro, förklarar citatmaskinen.

Nu har han avsagt sig sin roll. Fram till och med den sista maj arbetar Viberg vidare i oförändrad befattning för att sedan över sommaren finnas kvar som stöd.

– Då kommer jag finnas tillgänglig till den 15 september som en mentor eller bollplank. Tills dess har jag ett 20-tal sponsormöten, det är en intensiv period inför säsongen.

Nu i efterhand kan han konstatera att det framför allt är pandemiåren som har kramat ur energi från klubbchefen.

– Sista matchen innan pandemin hade vi (Patrik) Klockare Bäck på besök. Det var match mot Storvreta och vi hade lapp på luckan för första gången. Vi hade flera nya samarbetspartners som var jättenyfikna och ville vara med. Sen pang! Så blev slutspelet inställt. Vi fick i praktiken spela utan publik i nästan ett par år. Det kändes enormt tungt eftersom det kom precis när vi skulle skörda effekten av den nya arenan. Att vi inte fick göra det blev extremt olyckligt. I efterhand var det kostsamma år med tomma arenor, att hålla skenet uppe. Jag tror allt varit väldigt annorlunda idag om pandemin bara inte kommit just då. Vi hade kunnat växa mer eftersom vi inte fick den haussen som ofta kommer med en ny arena.

Det var i torsdags förra veckan som hans avgång blev officiell – ett beslut som känts rätt men samtidigt vemodigt.

– Det gick fort men någonstans för min del handlade det om bestämma sig. Det var antingen det, eller orka betala priset och köra på två år till. Man ska också veta att det är tuffa tider efter en pandemi, med ett krig, ökade kostnader, inflationen med mera som är nu. Men jag är säker på att man kan ta föreningen vidare till nya högre nivåer.

Han kliver av sin tjänst med en framtid som är ett oskrivet blad.

– Det blir någon skräckblandad förtjusning, som jag tror alla känner när man bestämmer sig. Det är lätt att bara bli kvar för att man inte har något annat klart, av säkerhetsskäl. Men sån är inte jag.

Dagen efter kallades det till möte på klubbens kansli.

– Efter att det blivit känt att jag skulle lämna så kom det som en överraskning för många. Klockan 11 dagen efter samlade vi alla anställda för att prata ut och ventilera frågor med mig och styrelsen. Där och då kände man vilka speciella år det har varit och hur mycket kraft och energi allt har tagit.

Inför mötet förberedde sig Viberg väl.

– Jag satt uppe till tre på natten och petade i vår budget, ändrade, spekulerade och räknade siffror.

Trots sin uppsägning är han motiverad att arbeta färdigt för att lämna något bra efter sig.

– Jag kände i måndags att jag var taggad på en ny vecka. Det är skönt att inte ha tappat gnistan Annars är det lätt att det blir tomt. Att man en dag brinner för det, sedan när man vet att man inte ska vara kvar, så blir det till en sorg.

Men vi backar bandet. Ända till 27 mars 2017. FBC har verkligen värvat in ”Pelle” som ny klubbchef trots sin skrala ekonomiska omsättning.

Trots att hans tjänst började i april hade han ett möte på Scandic med spelartrupperna redan innan.

– Jag lade upp framtidsplaner för både dam- och herrlagen där jag berättade att herrlaget till exempel skulle vinna allsvenskan, sedan komma tia år två, och gå till slutspel år tre. År fyra eller fem skulle vi slåss om de ädlaste medaljerna. Jag minns att ”Mackan” (Johansson) tyckte att det lät svårt att hamna topp tio andra året. Men alternativet var ju att slåss för att precis klara sig. Vi hade då tre silly season innan vi skulle vara i slutspel. Det var samma sak med sponsringen. Men hade jag berättat mina mål för år fyra och fem där och då så hade de kommit med tvångströja och spärrat in mig. Ändå har vi överträffat det varje år under fem år.

Arbetet med att bygga det som finns idag började alltså redan innan dag ett. Ryggraden i det hela är ekonomin som blomstrat.

– När jag kom fanns det inte ens ett jobb för mig, jag fick skapa ett jobb. Det fanns ingen etablerad roll. Sen hade Ted (Linde, dåvarande ordförande) gjort ett oerhört bra jobb utifrån förutsättningarna med en ideell basis och så vidare.

– Det fanns ingen plan eller buffert för att finansiera en klubbchef. Vi har ständigt arbetat mot likviditetsbrist, vi har växt fort och det har varit tufft. Det har blivit lite växtvärk. Det är inte många resor som inneburit att man ökat sin omsättning med sex gånger på så kort tid. Vi har ersättningar till spelare idag som är högre än vad vi hade omsättningar för sex år sedan.

Något som dock varit en stor utmaning för den stora organisationen är att locka till sig spelare. Trots lukrativa erbjudanden är det inom den relativt lilla sporten svårt.

– Det har varit frustrerande och det är egentligen först nu som vi kunnat värva etablerade spelare på herrsidan. Linus (Malmström) har spelat fem säsonger i SSL och är den första etablerade landslagsspelaren vi värvat utifrån. Kim (Nilsson) är en egen produkt, ”Mackan” (Johansson) och Simon (Nilsson) också. Kevin Björkström värvade vi från Karlstad som vi slog ut i kvalet till SSL. Bröderna Lindström spelade inte heller SSL. Det skulle i så fall vara Filip Langer som var den första större värvningen.

Runt omkring finns det många tyckare som har åsikter om värvningar. Men inte ens han själv kunde på förhand ana hur svårt det skulle vara.

– Många förstår hur svårt det är att flytta etablerade spelare. Det måste nästan hända någonting. Om man kollar runt i innebandy-Sverige så är det inte många etablerade spelare som flyttar.

Beslutet att hoppa av inför sommaren och inte under säsong var inte självklart. Men Viberg känner att det inte hade kunnat tajmas rätt på alla plan.

– Det är svårt att komma in och ta ansvar för en halv säsong. Nu tar jag istället ansvar för allt från denna säsongen och så får styrelsen ta ansvar för kommande säsong, det blir naturligt. Alternativet för mig hade varit minst en eller två säsonger till men det känner jag inte att det varit aktuellt.

Nu ska en ny organisation pusslas ihop. Oavsett vem som blir ny klubbchef så menar Viberg att det är en fin möjlighet för arvtagaren.

– Jag kom in i helt perfekt fas, men jag hade älskat att komma in nu och se möjligheten att gå från 18 till 25 miljoner i omsättning.

Har detta blivit ett drömjobb inom innebandyn?

– Jag skulle säga att tjänsten har gått från att inte ens finnas till att bli ett av de attraktivaste jobben i innebandyn.

Efter att det blivit känt att han lämnar Kalmarsund har många hört av sig. Men det finns också många som inte visat något intresse eller frågat hur den avgående klubbchefen faktiskt mår.

– Man har märkt direkt att det inte ringer lika mycket när det blivit klart att jag slutar. Jag tror att folk kanske inte vet vad man ska säga. Men det finns en del man inte förväntat sig ska fråga hur det är samtidigt som det också finns en del som man hade förväntat sig skulle höra av sig men som lyst med sin frånvaro.

Något som för Viberg var oväntat är att det skulle visas uppskattning från den bittra rivalen, Falun. Det blev en del osämja i samband med placeringen av vårens final i Svenska cupen.

– Jan Fahlén ringde och skällde ut mig inför finalen i Svenska cupen. Har var skitsur och tyckte att jag hade snott finalen. Egentligen var det väl snarare så att han inte hade full insyn i frågan. Det var inte mig han skulle vara sur på, snarare deras egna klubbchef.

Trots detta är Fahlén en av de som hört av sig till honom efter avhoppet.

– Nu ringde han istället och frågade hur jag mår. Han var inte intresserad av att höra sig för om något annat utan mer fråga om mina planer och berätta hur otroligt viktigt han tyckte att det var att jag stannade inom svensk innebandy och att han kommer att verka för det. Att en styrelsemedlem från en konkurrent, som nyss varit sur på mig, ringer och säger så, det värmer.

– Jag har också blivit kontaktad av generalsekreteraren, marknadschefen och ordföranden för svensk innebandy som var förvånade över detta och framförde sitt tack. Då märker man att vi gjort något bra och det är en fin förening med fantastiska förutsättningar som jag lämnar efter mig.

Varför har det fungerat så bra just i Kalmarsund?

– Det finns ingen anledning till att ingen annan klarat det. Man skulle kunna göra precis samma sak i Falun, Helsingborg eller Växjö. De har exakt samma förutsättningar. Falun till exempel har ett väldigt starkt näringsliv och en stark innebandykultur. Att vi har sponsorintäkter som är mer än dubbelt så stora som dem får man lite perspektiv av, det är intäkter lika stora som Storvreta som Falun tillsammans. Det är lite som att Ica Nära skulle sälja mer än Ica Maxi.

– Idag hade jag gått in med en helt annan inställning. När jag kom var jag tvungen att synas mycket. Man var tvungen att prata på ett annat sätt om innebandy, med ett gott självförtroende. Man kunde inte komma med mössan i handen, då hade vi inte varit där vi är idag. Vi var tvungna att vara som en kaxig lillebror. Det är vi inte längre och då kan man ha ett annat förhållningssätt.

Bara veckan innan avgången blev känd aviserade Vibergs kanske närmsta kompanjon, herrlagets sportchef Adam Kallenberg, att han inte blir kvar.

Något som påverkat ditt beslut?

– Nej, det är det inte. Den historien, där laget till sist kände att de behövde en ny röst i båset och Adam satt på läktaren, det kostar kraft och energi. Jag vet att Adam älskar detta och känner otroligt starkt för Kalmarsund. Jag har alltid tyckt om Adam men inställningen till Adam som person har snarare stärkts efter att detta blev känt. Han är en av de som hört av sig för att stämma av flera gånger om dagen. Det är lätt att hålla på och prata om mjuka och hårda värden. Men de som normalt pratar om mjuka värden är ofta de som försvinner helt när något sånt här händer. Det är inte enkelt att sitta och fatta beslut som vi gjort. Det är som att arbeta med politik. Det är säkert 50 procent som tycker att det vi gjort är bra men också 50 procent som inte tycker att man gör ett bra jobb. Men det är inget man kan fundera på. Att han inte är kvar som sportchef är en stor förlust för föreningen.

Era efterträdare behöver ha skinn på näsan?

– Ja! Speciellt i en förening som vi varit i. Hade det varit hockey eller fotboll och en klubb som har den marknadsledande positionen vi hade haft så hade en sportchef fullt ut kunnat arbeta sportsligt, en till marknad och en till ekonomi. Men i mindre föreningar är det mycket som kanaliseras genom klubbchefen. Man får ta många tuffa frågor för laget. Det är ofta jag som fått stå längst fram och ta smällarna eftersom vi inte haft någon heltidsanställd sportchef. Man arbetar inte på samma sätt, men det är en tjusning också.

Han menar att det är en roll man behöver ha respekt för. Man behöver leva och andas innebandy.

– Samtidigt tar det väldigt mycket energi. Det spelar ingen roll om vi är fem personer som tar ett beslut. Ofta kanske det är smartast att bara vara tyst så man inte behöver ta någon smäll. Tar man som exempel när vi fick finalen i Svenska cupen. Då fick jag mycket skit för att den hamnade i Kalmar. Det var inte det bästa för mig personligen. För mig personligen hade det bästa varit om den inte hamnade i Kalmar. Men jag var beredd att ta skiten. Jag tyckte inte det hade gått rätt till och det höll förbundet med om. Vi fick komma in med ett skriftligt anbud, där alla, i det här fallet vi och Falun, hade samma förutsättningar. Det vi erbjöd var bättre och vi vann den matchen. De var rätt säkra på att de skulle få den och var sura på mig, det var ju jag som var boven i detta. Där hade jag lika gärna kunnat acceptera det hela men det hade inte varit det bästa för Kalmarsund och fansen här. Det kommer jag aldrig att glömma.

En annan känd anekdot är när Viberg hamnade i en kontrovers under SSL-kvalet.

– Då fick jag till mig att det enda sättet mot han ”Christian från Salem” är att bli personlig. Säga att han kommer bli ansvarig för detta och då vika ner sig. Att göra så var inte det bästa för mig. Jag kunde lika gärna ha skitit i det och inte ha 100 fans där. Men jag valde att ta fajten för föreningens fans och jag fick ta smällar för det. Man kan inte ha den här rollen och tänka på sig själv. Det finns många beslut som hade varit bättre för mig själv men jag är tillsatt för att arbeta för föreningen.

Eller en mer okänd, när damtruppens genom tiderna största nyförvärv blev klart – värvningen av Moa Tschöp.

– Vi var nere på Kreta i Grekland, Alexander (Brinkmann), Sandra (Ohlsson) och jag med mina döttrar. Samtidigt höll jag på och slutförhandlade med Moa Tschöp. När vi var där hade vi kontakt och till slut skickade hon ett ok, att vi kör. Då gick jag och köpte en flaska champagne, Monet. När jag kom till Alexander vid poolen och berättade så trodde han inte att det var sant. Han trodde inte det kunde vara på riktigt men när han väl förstod att det var sant så blev han så klart otroligt glad.

Men vad behöver Kalmarsund som klubb göra nu?

– Nummer ett är att ta till vara på all kraft som finns. Det behöver komma in ny energi i styrelsen och nu är det ett bra läge att kliva in. Det behövs lite nytt blod. Sedan finns det kompetenser i Jesper (Svensson), Moa (Tschöp), Matilda (Sjödin) och Martin (Willsund) som visar större hjärta än vad man kunnat kräva. Ta till vara på dem och låt de vara delaktiga i processen i det här läget. Martins roll tycker jag man ska fokusera fullt ut på sälj, som marknadschef. Det har han inte behövt tidigare eftersom jag gjort en del marknadsfrågor. Men han har säljet i sig.

Och så är det ju den där klubbchefsrollen...

– Patrik (Klockare Bäck) har idag en arvoderad roll kring damerna. Där tycker jag att man borde ta fram en skräddarsydd roll för honom som verksamhets- och sportansvarig samtidigt som jag tycker att Martin Willsund har kapacitet att ta en större roll. Åtminstone kortsiktigt för att sedan ta det därifrån. Moa hade kunnat ta det sportsliga i det allsvenska laget och så tar Patrik dam- och herrlaget fullt ut på heltid ihop med det övriga givetvis.

Men han menar avslutningsvis att det viktigaste är att få engagemang i styrelsen.

– Ska man vara krass så kan man säga att det är samma styrelse, inte samma personer, men ungefär nivå som när vi omsatte tre som nu när vi omsätter 18 miljoner. Det finns folk som hör av sig till mig och är oroliga för föreningen. Där finns det krafter att ta till vara på så man kan rekrytera en starkare styrelse. Man kan göra skillnad och det är det absolut viktigaste för Kalmarsund idag för där har man inte hängt med.