David Nilsson drabbad av tropisk sjukdom: ”Ett dygn var det väldigt kritiskt”

För snart två veckor sedan skulle David Nilsson sprungit en halvmara i tyska Dresden. Men feber stoppade hans medverkan och tiden sedan dess har varit mardröm för Högbylöparen.

– Jag hade hög feber som inte gav med sig. När jag kom hem till Sverige åkte jag in till akuten. Läkarna konstaterade att jag smittats av en tropisk sjukdom när jag var i Afrika.

Nilsson gjorde en fin halvmara i Djibouti i början av mars och ett par veckor efter det skulle han tävla i Tyskland. Men när han landade i Dresden kände han att allt inte stod rätt till.

– Jag fick hög feber på fredagskvällen och det höll i sig. Det var riktigt jobbigt att ta sig hem från Tyskland.

Nilsson kom hem till Stockholm natten till tisdag i förra veckan och när febern inte ville gå ner under tisdagen tog han sig till akuten på Södersjukhuset.

– Men de ville att jag skulle åka till Karolinska sjukhuset där de har experter på tropiska sjukdomar. Jag blev inlagd på infektionskliniken, berättar Nilsson.

Läkarna kom fram till vad Nilsson drabbats av och han började medicineras.

– Jag drog på mig en grej i Afrika, säger Nilsson som inte vill gå ut med vilken sjukdom han smittats av.

Han blev kvar på infektionskliniken i fem dygn och skrevs inte ut förrän i måndags. Stundtals var han riktigt illa däran.

– Ett dygn var det väldigt kritiskt. Jag hade dåliga blodvärden och levern fungerade dåligt så att jag inte kunde få febernedsättande. Då var febern uppe i 39-40 grader. Dessutom var lungorna vätskefyllda så jag kunde inte få dropp.

– Det var väl inte fara för mitt liv, men jag var så pass dålig att de funderade på att flytta mig till intensiven.

Davids tillstånd stabiliserades mer och mer och i måndags skrevs han efter lite övertalning ut från Karolinska sjukhuset. Men han är inte frisk än. Varje natt har han feber.

– Det är upp och ner. Dagtid mår jag bra men på nätterna är det värre med feber fortfarande. Men den kritiska biten är över och jag har slutat med medicinen.

– Jag har nog inte fått mer än ett par timmars sömn om nätterna så jag hoppas på att kunna börja sova ordentligt snart.

David har skickat in uppföljande blodprover och väntar på svar från läkarna om dem.

För en elitidrottare som tränar i stort sett varje dag har det varit en tuff tid att inte kunna röra på sig överhuvudtaget.

– Det har värkt i kroppen bara jag ställt mig upp och jag sträckte mig i vaden när jag gick nerför trapporna på sjukhuset. Det känns fortfarande.

Att tävla lär inte vara aktuellt på en tid, men han har börjat fundera på vägen tillbaka och hoppas att kunna vara i tävlingsdugligt skick om sex veckor.

– Jag tror att jag kan ge mig ut och jogga ett par kilometer på måndag. Då kan det vara rimligt att hitta någon liten tävling om fem eller sex veckor, i mitten av maj kanske.

Däremot tror han att sjukdomen betyder att OS definitivt är kört.

– Jag skulle gissa på det och OS känns heller inte så viktigt nu. Då känns det bättre att sikta på tävlingar i slutet av september till december där det finns en del maror att välja på i kalendern. Rent mentalt känns det lugnare att sikta på en mara sex månader bort än på OS.

– Nu vill jag bara börja träna igen i vilken form det än är.