Med dressyren i blickfånget

RIDSPORT

Inom ridsporten får dressyrryttarna ofta utstå kommentarer om hur pedantiska de är, hur petiga de är med sina hästar och hur noga allt måste vara.

Till skillnad från hoppryttarnas mod och djärvhet, framställs dressyrsporten ibland helt orättvist som trist. Men så är också dressyrkonsten en ädel och vacker konstart, att liknas vid dans eller akrobatik. Lika svår att förstå och följa för oinvigda som andra bedömningssporter.

För att göra sporten mer publikfriande diskuteras ibland att i stora mästerskap, visa domarnas bedömning i realtid via jumbotronen. Svenska internationella domare har från tid till annan varit positiva till detta men det har hittills inte varit mer än planer. Sverige har för närvarande två ekipage på världsrankingens top 12. Jan Brink och Briar ligger på sjunde plats och Tinne Wilhelmsson Silfvén ligger just tolva med Solos Carex. På den svenska rankingen ligger ÖRF:s Jennifer Svensson på plats 38 efter tre segrar i Medelsvår B och en fjärdeplats hittills i år. I övrigt återfinns inga öländska dressyrekipage på top 100-listan i Sverige.

– Det är många fler som rider dressyr och håller på nu än för tio år sedan. Då var det kanske tre starter i Medelsvår på en regional tävling, nu är det 10-15 konstaterar Lena Nilsson, som driver Aledals ridcenter tillsammans med sin man Jörgen.

Lena red till en början både hoppning och dressyr, men inriktade sig sedan på dressyr och har tävlat upp till Svår klass.

Finns det för få tränare för att höja kvaliteten här på Öland?

– Det finns bra tränare men inte så många, det är svårt att få ryttare att inse att det behövs mycket grundridning, en stor portion ödmjukhet, envishet och kontinuitet i träningen.

TIBBLINS GAMLA ELEV

När det talas om ridsport får ridfolket på Öland och i Småland ofta höra att det ligger lite ”fel”, speciellt i relation till de stora hästmetropolerna kring Flyinge i Skåne och Strömsholm i Sörmland.

– Vi ligger lite avsides, det är långt till tävlingar och det blir dyrt om man ska satsa mycket.

I Skåne på en regional tävling är det kanske fler i varje klass men kvaliteten är den samma, de rider varken bättre eller sämre i Skåne än här, skillnaden är att det finns ett toppskikt i Skåne som är bättre än vi, berättar Lena.

Hästar då? Är det svårt att hitta en bra dressyrhäst om man vill tävla på regional nivå?

– Det finns många fina dressyrhästar i Sverige och det gäller ju att hitta rätt ryttare för varje häst. För att rida Medelsvår dressyr och tävla kan man köpa en unghäst för mellan femtio och sjuttio tusen, men då är det ingen topphäst tror Lena Nilsson.

Och hon får medhåll av Bo Tibblin, en av Sveriges mest välmeriterade dressyrprofiler, författare och domare.

– Dressyrsporten i Sverige har utvecklats genom en ökning av bredden, nu måste vi även öka kvaliteten på ridningen. Vi har mycket bra hästkvalitet i Sverige i dag, det går att få tag på bra dressyrhästar, anser Bo Tibblin, när Ölandsbladet får en kort pratstund när han tidigare i våras fanns på Aledals Ridcenter för att döma dressyrtävlingar.

En av Tibblins tidigare elever är Lena Nilsson. Efter att ha kämpat med skadade hästar en lång tid är hon nu på väg tillbaka med sin träning.

– Ja, nu börjar man ju bli lite tävlingssugen igen, avslutar Lena.

KAROLINA SÖRMAN

Läs merridsport i dagens Ölandsbladet.