Tystnaden

För en liten stund sedan var det liv och rörelse. Människor kom och gick för att handla inför helgen. I butiken var det ett oavbrutet sorl. Ett barn som skrek. Gnisslande ljud från kundvagnar. Från högtalarna hördes skvalet från lokalradion.

Men nu är allt så tyst. Ingen människa finns kvar, allt är iordningställt och stilla.

På en enda kort minut kan överdåd av liv förändras. Inga ljud, ingen rörelse, inga skratt, ingen gråt. Bara tystnad. Tomhet.

Många av oss lever våra liv i rörelse. Umgås med varandra, skrattar, gråter, jobbar tillsammans och är med vänner och släktingar på vår fritid. Det är så vanligt att vi inte tänker på det. Tänker på att det kan förändras på en enda kort minut.

När allt blir så tyst. När livet blir tomt. Skratten och gråten tillsammans med någon annan finns inte mer. När timmarna blir långa och tystnaden och tomheten är det enda sällskapet.

Ett hastigt om än kort besök kan ge de längsta dagarna ett innehåll. Ett telefonsamtal ”hur har du det?”. En granne som ringer på dörren och säger Hej! – en hälsning som kan betyda skillnaden mellan gråt och skratt, sorg och glädje.

En kort stund där tiden delas. Något märkligt – och ändå inte. Det behöver inte höras och ses av omgivningen. Men stunden och livet förändras där och då. För ett ögonblick eller för hela livet.

Det kan vara du och jag som får dela tiden med varandra. En ljusglimt i det ensamma för någon som ingen har. En hälsning som gör att sorgen förbyts i glädje en timma eller två. När vi delar med oss av varandra.