Små glimtar av ljus

Eva Hall skriver ”molnen ändrar sig hela tiden” som en beskrivning av bilden som hon skickade in till Ölandsbladet. Hon har fångat på bild hur molnen rör sig i skyn, olika slag och olika färg.

Men så finns det mitt ibland dem några glimtar av det ljusa, det som avslöjar att det bakom allt det grå och lite dystrare finns det som de flesta av oss längtar efter – ljusa och klara skyar.

Om en vecka är det dags att ställa om våra klockor och när vi vaknar är det en timme ljusare än tidigare. Det kanske inte märks så mycket nu i november, men faktum är att dagarna blir lite ljusare på morgnarna. Om inte molnen är alltför tunga, förstås.

För en tid sedan var jag i ett sammanhang där vi gemensamt konstaterade att ”varenda dag möts vi av att det har hänt något fruktansvärt, tragiskt och skrämmande någonstans i Sverige, eller utomlands”.

Det är sant – molnen hopar sig, stundtals lite ljusare, stundtals mörkmörka och tunga. Alltför ofta, känns det som. Så hur kan vi hitta ljusglimtarna?

När vindbyarna sliter isär molnen blottas de blå glimtarna, åtminstone för en stund eller kanske till och med lite längre tid.

Människor av god vilja kan liknas vid kraftiga vindbyar som står emot det mörka. När många människor som vill gott går samman och stöttar varandra för att motverka det destruktiva i vår närhet och i det större sammanhanget. Då blir ljusglimtarna fler och fler.

När gemenskapen blir varmare och vanligare än avståndstagandet och det egoistiska – då kan under ske. Också i den vardag som ibland känns alltför mörk och tung.

Vi får dela med oss av det vackra i livet. Vi får hjälpa varandra och gå samman med andra som bär på en god vilja. Då blir vi fler ljusglimtar som bitvis, kanske oftare och oftare, kan övermanna det mörka.

Det finns ljusglimtar bakom de många molnen – låt oss komma ihåg det och påmminna varandra om det!