Själens spegel

Inte mycket kan som ögonen våra blickar förmedla de känslor som vi bär på. Ögonen talar om för oss vad den vi möter tänker och känner just då. Den som är sorgsen och ledsen behöver inte säga så många ord, men kanske kan du och jag med några korta, varma ord tala om att vi finns där. Vi får möta det sorgsna med varma ögon för att lindra ledsenheten en aning. Den enkla frågan ”hur är det fatt” kan leda fram till ord som får vara till tröst.

Alla har vi säkert också sett kalla, cyniska och ondskefulla ögon. Blickar som är ämnade att sätta skräck i människor, eller som finns hos den som saknar empati och som inte vill se världen och andra människor som annat är redskap för att uppnå det hen själv vill.

Det första och största mötet mellan dig och mig sker när vi ser på varandra. Visst kan vi mötas utan att titta på varandra, men det riktiga mötet sker inte förrän vi har vågat se varandra i ögonen. Det är också då som vi kan känna in hur vi mår just då. En vänlig blick skapar inte osäkerhet eller rädsla hos mottagaren. Tvärtom kan den vänliga och ljusa blicken göra under hos den osäkra, sorgsna och ensamma medvandraren som kommer på vår väg.

När orden och språket sätter hinder i vägen för kommunikation mellan oss människor förmedlar blickarna så mycket mer. De når långt mycket längre och förmedlar långt mycket mer än vad vi kan säga med våra ord, på vårt eget språk eller den andres.

Ögonen är själens spegel. Tänk att vi så enkelt och direkt kan dela med oss av en vänlig själ med varma, vänliga blickar när vi möter varandra. Precis som det lilla barnet möter den vuxne med de varma ögonen och ett brett leende – ”här är jag, ta emot mig i ditt liv”.