Okuvliga

Det finns alldeles för mycket som dagligen oroar oss. Regnet som uteblir och drabbar oss alla, var och en på sitt sätt. För några står hela yrkeslivet på spel, för andra är det kanske de slokande blommorna och grönsakerna i den egna trädgården som gör oss ledsna.

Kostnaderna för energi, bränsle, mat och resor. Alltsammans är upphov till oro och undran. Hur skall framtiden bli? Och det handlar inte om tiden långt därframme. Redan i höst och vinter kommer vi att behöva ändra vårt sätt att leva på ett vis som vi inte kunde tro för några månader sedan.

Det är oro och frågetecken som gäller var och en av oss, i det nära livet. Och det är illa nog. Men vi är många som också känner oro för det som är långt större, det som vi kan känna oss helt maktlösa inför. Sjukdom som drabbar både oväntat, oförsonligt och orättvist. Krig som gör att människor måste lämna ett tryggt och älskat hem. Och klimatet som gör att vi aldrig kan veta vad naturkrafterna skall ta sig för nästa gång, var och hur vi skall bli överrumplade. För många år sedan talades det om framtidens klimatflyktingar. Nu är den framtiden här!

Det är så många frågor. Så mycket oro. Och vi känner oss alltför ofta alltför maktlösa.

Då är det välsignat att vi har varandra. Vi kan inte påverka allt till det bästa. Men vi kan dela varandras oro och vi kan hjälpas åt att hitta de där glimrande ögonblicken som gör att vi – trots allt – får en tro på framtiden. Även om vi måste ändra våra vanor, även om vi måste ta ett större ansvar för båda våra egna och andras sätt att leva. Tillsammans kan vi åstadkomma underverk, om vi verkligen vill.

Små små handlingar som vi gör tillsammans, hur små de än är, gör att vi orkar lite till. Och göra att vi får lust att möta framtiden med hoppfullhet och lust att stå emot det destruktiva.

Tillsammans blir vi okuvliga, envisa och mäktiga!

Om och när vi hjälps åt!