När det spirar trots allt
Sten på sten. Men mitt i allt det grå dyker de ändå upp, de överraskande tecknen på att det finns något mer. Liv, växt, möjligheter som vi inte alls trodde kunde finnas.
Maskrosbarn kallas de ibland. Människor som överlever mot alla odds. När livet är hårt och otillgängligt. Där stenarna hopas och tar över och förutsättningar för liv är så ringa. Men då det helt plötsligt spirar av någonting som är starkare. Livet.
En vän som betyder något alldeles extra, en lärare, en morfar, en granne. De kan vara räddningen och göra så att maskrosbarnet kan spira och slå ut i full blom.
”Att leva är inte nog. Solsken, frihet och en liten blomma måste man ha.”H C Andersen, 1805 -1875, dansk författare.
Ibland hör vi talas om människor som får leva ett hårt liv, svårt att ta sig ur, i en miljö där livet får stå på undantag.
Men...
...vid något tillfälle och av någon anledning kan det förändras. När näringen och syret når fram till fröet som ligger och väntar på att få vakna till liv. Den näringen och det syre som du och jag kan få vara där det i övrigt syns hårt och otillgängligt.
Ta chansen!
Du går icke ensam
Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig
tro på den stjärnans mening
tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner:
alla på dig skåda,
skåda för hennes skull.
Lycklig du är och säll.
Himlen dig har ikväll.
Carl Jonas Love Almqvist, 1793-1866
