Lyssna

Det händer att dimman ligger tät över Östersjön, så tät att vi inte anar några fler konturer än de närmaste metrarna från land. Kanske den innersta biten av en brygga eller några träd vid strandkanten. Allt annat är inbäddat i en grå, tät och vattenbemängd massa. Men mistluren talar om för oss att det finns något där inne i dimman.

Och, precis som veckans ögonblicksfotograf skriver, naturen kan vara vacker även i gråskala.

Jag tänker att det är precis likadant med företeelser i vår omvärld, i det stora och i det lilla. Ibland döljs något bakom dimridåer. Medvetet – för att vi inte skall genomskåda vad som verkligen finns där. Ibland omedvetet – genom ord, händelser och samband som är mer eller mindre ogenomträngliga. När det händer måste vi vara uppmärksamma och lyssna efter signalerna som likt mistlurarna på Östersjön påkallar vår uppmärksamhet. Signalerna som kanske får oss att upptäcka det som är viktigt att förstå.

Också vi människor kan dölja det som är vårt riktiga jag. Vi kan behöva göra det för att skydda oss själva men vi kan också göra det för att vi inte tror att någon kan vilja lära känna oss mer än ytligt.

Säkert finns det människor runt dig som du anar att det finns något mer att upptäcka hos. Något viktigt och riktigt. Något som utan att synas väcker ditt intresse.

Då gäller det att lyssna. Lyssna med varsamhet för att inte skrämma eller vara för påträngande. Istället får vi ställa ödmjuka frågor och kanske upptäcka att personen vi möter gärna vill samtala. Och dela sitt liv med dig på samma sätt som du får dela ditt liv med hen.

När dimman ligger tät över sjön, över vår omvärld och över oss själva, då får vi lyssna för att upptäcka det viktiga och riktiga. Det kan hända att det som döljs upptäcks med hjälp av tydliga signaler, likt mistlurar. Men signalerna kan också vara tysta och försiktiga.

Det är först när vi är uppmärksamma på vår omvärld som vi kan höra vad som finns inne i dimman.