Ledaren: ”När man är rädd att blodådran vid Stig Bertilssons tinning ska explodera”
Det är inte min mening att raljera över landsbygdsministern Jennie Nilsson. I förra veckan tog hon sig ju faktiskt till Öland för att, som det så fint heter, lära sig om vattensituationen och problematiken kring biotopvärden.
Någon gång vill man som företrädare för lokaltidningen bara ställa sig upp och skrika; ”men när ska ni sluta tjata om att lära och i stället komma med något konkret!”
Att 2020 som landsbygdsminister sätta sig in i den öländska vattensituationen är lovvärt, men minst två år för sent.
Att 2020 komma med floskler som att ”vi måste titta över systemet”, får bara oss ölänningar att skaka på huvudet. En del av oss blir inte ens förbannade längre.
Vi har sedan torkan började krypa på oss 2016 haft besök av flera riksdagsledamöter och ministrar. De kommer för att ”se och lära”.
Finns det inget avrapporteringsrum i riksdagen? Någonstans där man kan dela med sig av vad man ”lärt sig”?
Finns det något verkligt intresse av att sätta sig in i situationen för de öländska lantbrukare som ännu finns kvar? De signaler vi får från Stockholm ger inte precis något rungande ”ja” på den frågan.
Jag skulle ha velat ha en blodtrycksmätare på lantbrukaren Stig Bertilsson när han och sonen Mattias återigen fick förklara den öländska vatten- och fodersituationen för en rikspolitiker i förra veckan. För vilken gång i ordningen vet jag inte.
Det går liksom att se hur blodådran vid tinningen på Stig när han försöker förklara att den totala ökentorkan 2018 tvingade lantbruken att ta alla reserver och med fortsatt torka 2019 köpa svindyrt foder på fastlandet. Bara för Bertilssons blev det en extra räkning på 1,2 miljoner kronor.
När de öländska lantbrukaren ville ha och verkligen behövde bidrag för att klara av kostnaderna som klimatkatastrofen orsakat så fick de inget. I Sverige ger översvämningar bidrag men torka gör det inte. Fortfarande vet inte vi ölänningar varför.
Minstern snömosar om att ”administrationen av stödet hade blivit dyrare än stödet”.
Och lägger sedan till, i vanlig sann rikspolitikers anda:
”Det är ett system vi måste titta på om det behöver ändras.”
Där någonstans är man rädd att blodådran vid Stig Bertilssons tinning ska explodera...
