Del 3 – Lammet & Grisen: Så här gick det till – på ett ungefär

Del 3, Calles version av Lammet & Grisens historia

Enligt Calle Horn, intervjuad av Mattias Richert år 2011 vill jag minnas.

Februari 1969

En vän till Carl Horn af Ranzien ser att Horns Kungsgård på Öland är till salu i en annons i DN. Han frågar Calle vad det är för ställe som bär hans släktnamn.

– Ingen aning säger Calle. Jag får väl ta reda på det. 
Calle är då 22 år. Han ringer på annonsen av ren nyfikenhet och får då för första gången prata med Bengt Richert. Bengt bjuder in Calle till träff och fullständigt charmerar Calle med middag och ett spektakulärt bildspel. Calle märker att han och Bengt är lika härligt galna i sina idéer.

- Och finansieringen var ju inget problem, som Bengt uttryckte sig. Allt skulle ju betala sig med de 80 planerade tomterna. Kungsgården var på 800 tunnland och det medgavs 1 tomt per 10 tunnland). Köpeskillingen var 1,8 miljoner (2,4 miljoner med inventarier och djur), inget kontant, allt skulle lösas med växlar, och när skörden såldes skulle dessa (i bästa fall) lösas, osv.

Calle tyckte emellertid att det planerade 80 tomterna vid Horns Udde var för fult, och lyckades få kommunens muntliga löfte om att istället få skapa 50 glesbygdstomter utspritt på ägorna på gamla boplatser. Detta skulle på sikt betala hela köpeskillingen, då de såldes till ”stockholmare” som följde ”den gröna vågen” från storstaden ut på landsbygden.

Våren 1969

Under våren genomfördes köpet av Kungsgården och Calle flyttade in. Bengt bodde kvar i längan, och var behjälplig i övertagandet.

Bengt hade under flera år byggt upp Sveriges bästa fåravelsbesättning på Horn. Men den svenska lammköttskonsumtionen var endast 300 gram per person och år. Hur skulle man öka konsumtionen? Bengt berättade om Jan Richert och hans grisfester på Mallorca. Calle nappade på idén och en servering med två långbord och skärmtak för 50 personer, dvs en busslast skulle byggas. Notera att detta var tre år före Ölandsbrons invigning.

Juni 1969

Överlåtelsen av Kungsgården började få problem. Men krogprojektet fortsatte.

Jan R fick i uppdrag att bygga krogen. Efter första året skulle Calle köpa den för 40 tusen. Varför bygget skenade i storlek vet inte Calle. Kanske var det så enkelt att restlagret med ytong räckte till en mycket större krog, så då byggde Jan det. Kostnaderna drog iväg och Bengt fick täcka med borgen. Det byggdes fort på 4 veckor.

4:e Juli 1969

Det bjöds på stor generös invigningsfest med hela Byggnadsnämnden och Kommunstyrelsen inbjudna. Man saknade utskänkningstillstånd, och antagligen livsmedelstillstånd också.

Eftersom bygget dragit iväg i omfattning så backad Calle ur och Jan fick även driva krogen första sommaren. Bengt fick täcka kostnaderna. Under hela sommaren bodde Jan i en tältsäng på bygget/krogen och tokjobbade.

Byggnaden hade inget tak, utan en orange markisväv som monterades platt! Och då det regnade bildades vattenfyllda säckar som droppade. Och när man med ett kvastskaft petade upp den så sköljde vattnet ned på de som satt bredvid. Man hade fårskinn på alla bänkar, som gästerna stal med sig hem.

Helstekt Lamm och Gris kostade först 12 kr/pers inklusive öl. Priset höjdes under sommaren till 15 kr/pers. Calle höjde året därpå till 19 kr exklusive öl.

Jan var från början inhyrd som konsult, men fick alltså driva krogen med sina barn och vänner som personal. Jan var totalt utarbetad och det gick ut över barnen som hade ett helvete. Hovmästaren misstänktes för att ha lagt beslag på en ansenlig del av dagskassorna.

Det gick åt skogen.

Augusti 1969

Den 18/8 försvann Jan spårlöst. Vissa säger att ha tog med sig de kontanter som fanns kvar. Bengt fick stå kvar med skulderna. Allt övergavs vind för våg. Krogen plundrades på råvaror, inredning och verktyg.

Hösten 1969

Byggkostnaderna hade skenat från budgeterade 30 till 90 tusen kronor. Man hade fått sammanlagt fem rivningsföreläggande för bland annat bristfälliga toaletter och personalutrymmen. Personalkostnaderna var hysteriska.

1970

Restaurangen färdigställdes med tak, osv av Calle Horn. En vattenbrunn sprängdes på parkeringen. Men vattnet visade sig vara otjänligt och en hård kamp om att få draget kommunalt vatten tog vid.

I restaurangen fanns ”Krögarens bord”, 1:an, med mässingsskylt som reserv för VIPgäster och felbokningar. Men det fanns också Danskens och Sörmans bord.

Personalen var 18 år gamla, förutom potatisskrubbarna som var 12 år. Tant Ingeborg kom in vid kl 04 på morgonen och handdiskade.

16:e Juli 1970 såldes Horn till Naturvårdsverket (ett statligt verk) för 1,5 miljoner. Verket köpte Horn, och Bengt fick 50 år med nollarrende! Handpenningen för Horn hade Bengt förbrukat. Calle fick istället varor och tomtmark, tackor, mm. 
Bengt Richert maldes nu ned av Naturvårdsverket som bl a hävdar att Bengt försummat att beta markerna. Men det berodde på att Naturvårdsverket försummat att inhägna markerna som de lovat, osv. Det var tydligt att de vill bli av med Bengt som gratisarrendator. Det uppenbarades nu att en högt uppsatt tjänsteman på Naturvårdsverket ville ha gården själv! Bengt gick till Expressen och lyckades förhindra att denne person snodde åt sig arrendet för egen räkning. Det resulterade i att Barkewall fick arrendet istället.

1974

Bengt fick i uppdrag att som mäklare sälja Lammet & Grisen.

1975-76

Krogen utarrenderades till vännerna Stefan Ekström och Anders Andersson.

1977

Bengt förmedlade försäljning av krogen till Curt och Ulla-Britt Tidhult. Familjen flyttade ned och barnen jobbade på krogen. Men det var Bengt som var krögare.
Allt gammalt slängdes. Det köptes nytt porslin från NK i Stockholm. Jan blev åter arkitekt för renoveringen. Man investerade nya 400 tusen. Jan gick åter ekonomisk ”bärsärkargång”.

Mattias Richert