Konst-igt

Frågetecknen hopar sig. En hög tall, högre än de andra runt omkring. Med en krona som är klippt som den finaste trädgårdsbusken. Vem gör det? Eller är bilden sammansatt av flera bilder? Hur kommer det sig att det är första gången som jag får se detta märkliga och annorlunda träd? Kanske är det från början en planterad trädgårdstall?

Ja, frågetecknen blir många när jag betraktar bilden som veckans Ögonblicksfotograf har skickat in. I Bödaskogen finns det märkliga och annorlunda trädet. Skogen är stor men trädet är inte undangömt, vägen går alldeles strax intill. Och blåbärsskogen som är rik på bär.

Lika många frågor som formar sig med anledning av tallen i Bödaskogen, lika många frågor dyker lätt upp när vi ser andra annorlunda ting runt oss. Det kan vara allt från djur till människor. Blommor och fåglar som är ovanliga men som ändå dyker upp.

Tallen i Bödaskogen har fått stå kvar i alla år. Den har vuxit sig hög och har en alldeles rak och fin stam. Många har säkert förundrats över den, men den har fått stå kvar och utvecklas till en annorlunda skönhet som väcker många frågor.

Tänk om vi skulle kunna göra likadant när vi möter det annorlunda som finns runt omkring i många andra sammanhang. Istället för att vilja mota in varandra i ett mönster som känns tryggt och enkelt kan vi utvecklas till annorlunda, vackra, beundransvärda människor. Var och en med sitt unika utseende och sina unika egenskaper. Var och en kan bidra med något som väcker nyfikenhet och en vilja att få veta mer. Vad är orsaken till det annorlunda? Hur kan den som är annorlunda och unik på sitt sätt göra mitt liv vackrare och bättre?

Frågor och förundran som leder till att vi lär oss mer om hur stort livet är när vi får vara dem vi är skapade att bli. Det är stort. Det är något att ta vara på.

Frågorna som väcks av den höga och raka tallen med den märkliga kronan i Bödaskogen är inte besvarade. Men det stolta trädet får stå kvar och fortsatt väcka förundran.

Med samma förundran och vänliga nyfikenhet får vi betrakta varandra och lära oss att vi alla är onormala, var och en på sitt sätt. Det är helt normalt.