Den som gapar efter mycket mister oftast hela stycket…ett ordspråk som stämmer ypperligt med den här historien.

– Det var när jag var ute och gick min runda vid strandängarna i Bläsinge som jag plötsligt fick syn på dem, berättar Jeanette Björkman, känd från Ateljé Himlavid.

Framför henne låg en lång och gänglig snok med en stor och bastant groda eller padda, ungefär en decimeter bred.

– Man har ju sett på TV hur ormar kan äta så stora byten att kroppen står åt fyra olika håll men när jag såg det här tänkte jag att ”Det går inte, den kan aldrig äta upp den där grodan”.

Grodlår är ju visserligen en delikatess men som synes på bilden hade snoken blott lyckats trycka in en tiondel av bytet i munnen.

– De låg helt blickstilla på vägen, jag kan väl känna att naturen får ha sin gång men i det här fallet hade någon kunnat köra över båda två. Jag trodde att den grodan skulle vara död men att jag åtminstone kunde rädda ormen.

Hon hämtade en gren för att flytta på matvraket och det fick hen att slingra sig...

– När jag snuddade vid snoken så släppte den greppet. Sedan försvann de åt varsitt håll, grodan hade klarat sig.

Var det en padda eller groda?

– Eftersom den hoppade därifrån så tror jag att det var en groda.

Gör du någon tavla med det här motivet?

– Haha, nä, det tror jag är svårsålt.

Kanske det, eller som för grodan. Inte helt hopplöst.